Tankar kring boken"Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap",Erik Rautalinko

Boken har, som jag tidigare nämnt, gett mig många tankar och funderingar. I samtalet ser man inte allt, man vet inte alltid hur den andre uppfattar det som sägs. För att samtalet ska bli riktigt bra och givande för båda parter krävs vissa samtalsfärdigheter. Dessa färdigheter är något som kan utvecklas över tid och tar tid att erövra. En av de viktigaste samtalsfärdigheterna är att kunna lyssna. När man lyssnar aktivt ger man signaler till medparten att man är intresserand av vad han/hon har att säga, att personen är viktig och betydelsefull. Detta i sin tur stärker samhörigheten och en god relation kan byggas upp. Något som är viktigt i rollen mellan exempelvis mentor och adept.

I kapitel 2 beskrivs olika sätt av aktivt lyssnande såsom enkel uppmuntran (ögonkontakt, nickande, öppet och vänligt kroppsspråk) direkt uppmuntran ("Stanna inte jag vill höra mer....") Spegling (Med egna ord återberätta vad medparten sagt utan att värdera), sammanfatta ( bra så att båda parter uppfattat samtalet på samma sätt). Det viktigaste är att variera lyssnandet så att medparten känner att man är genuint intresserad.

Kapitel 3 handlar om att bemöta kritik. Detta är ett område som, enligt mig, inte alltid är så lätt. I boken står det att "Kritik är nyttig om den ger insikt och kunskap att förändra något". Att få kritik om man bett om det är lättare än om man får det oväntat. För att känna mindre obehag bör mottagaren:
1. Lyssna på kritiken, 2. Få den konkret, 3. Ge något  positivt i gengäld till den som gett kritiken,
4. Ta ställning till kritiken och 5. Ta upp eventuella invändningar eller godkänn.
Åter igen är det viktigt att lyssna på synpunkterna. Man bör också minimera försvarställningen,  samtalsfärdigheterna är oerhört viktigt i detta läget.

Det finns många olika samtal som kräver olika färdigheter. I samtal där man ska ge svåra besked är tajming viktigt. Att välja rätt tillfälle, att lyssna samt att inte tveka när man berättar något svårt. Det är viktigt att man ger besked i avskildhet, att man har tid och är tydlig i sitt budskap så att missförstånd minimeras. Vid svåra besked kan tystnad uppstå, vänta in medpartens reaktion och frågan "Vad tänker du på?" kan vara till hjälp. "Empati i ett samtal gör lyssnandet äkta" (Rogers) läser jag i kapitel 4. Mycket tänkvärt, men jag ställer mig frågan "Hur mycket empati ska jag visa, så att jag fortfarande är professionell i min samtalsfärdighet?" Jag tror att man visst kan kombinera empatin med professionalitet, men även detta kräver träning som så många andra färdigheter.

Detta var en del av de tankar jag fått i de 4 första kapitlen , jag återkommer med mer!

Nu kör vi!

Nu startar en ny resa för mig. Jag har aldrig bloggat tidigare, men ser detta som en utmaning. Jag kommer att reflektera kring mentorsutbildningen och den litteratur vi läser.
En bok som jag läst är "Samtalsfärdigheter",Erik Rautalinko. Många tankar snurrar i mitt huvud, men jag har bestämt mig för att ta en sak i taget. Jag tänker börja med att träna på färdigheten att lyssna aktivt i samtal. Det är så lätt att jag, som är "pratglad", inte alltid lyssnar aktivt. I boken står det att man ska tänka på att lyssna mer än prata i samtal med adepten och det tar jag till mig.