När jag började mentorskaps utbildningen så tänkte jag att mentorskap och handledning var samma sak. Detta har jag erfarit, under utbildningens gång, att så inte är fallet.
Mentorskap för mig är en resa tillsammans med adepten där vi båda är utbildade förskollärare men med olika erfarenheter och kunskaper. Adepten bidrar med ny kunskap och forskning, som kan leda till skolutveckling medan jag, som mentor, bidrar med många års erfarenhet och kunskap inom förskollärar yrket. Tillsammans lär vi av varandra.
För att lärande och utveckling ska ske behöver relationen mellan adepten och mentorn präglas av ömsesidig respekt. Helena Pokka nämner i sin föreläsning (140227) vikten av att behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv. Att bygga en god och trygg relation till adepten innefattar värme, vänlighet, respekt och lika värde. Det är viktigt att adepten känner förtroende för mentorn.
Vilka egenskaper behövs för att vara en bra mentor? U Lindgren och Å Morberg beskriver mentorns egenskaper på följande sätt (s.43): Mogen i sin yrkesroll, Empatisk, Noggrann, Tillitsfull, Omtänksam, Reflekterande.
Mentorn ska ha ett ödmjukt förhållningssätt där adeptens behov är i fokus. För att adepten ska känna att det är dennes behov som styr samtalet är det viktigt med samtalsstruktur. Mentorns uppgift är att leda samtalet framåt och att lyssna. Att lyssna innebär enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.58) att höra vad den andre säger, försöka förstå det den andre säger och sätta in det i rätt sammanhang samt få den jag lyssnar till att uppfatta att jag hört och försökt förstå.
Det finns olika samtalsmodeller att utgå från och jag har valt att beskriva modellen enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.43) Denna modell visar på tre faser. I fas 1 klargörs situationen ur adeptens perspektiv och mentorn lyssnar tålmodigt och ställer öppna och korta frågor. Här är det viktigt att mentorn låter adepten berätta färdigt och inte kommer med snabba ”lösningar”. Fas 1 avslutas med att mentorn sammanfattar/ kvitterar det adepten sagt och adepten godkänner alternativt tydliggör mentorns version. Under fas 2 försöker mentorn vidga adeptens perspektiv och få denne att se möjligheter eller hinder som inte tidigare setts. Som mentor behövs kreativitet, känslighet och mod för att få adepten att se möjligheter. Fas 2 avslutas med att tillsammans sätta upp realistisk och konkreta mål , allt enligt adeptens önskemål och behov. Under fas 3 skrivs en handlingsplan utifrån adeptens mål. Denna handlingsplan bör vara så konkret och realistisk som möjligt, så att det går att utvärdera och tydligt se att målet har uppnåtts. På detta sätt kan mentorn stötta adeptens personliga och professionella utveckling.
Som mentor är det viktigt att bli medveten om hur jag kommunicerar. Detta gäller såväl verbalt som kroppsspråk. Då jag lyssnar aktivt på vad adepten har att säga visar jag att jag är genuint intresserad av vad som sägs. Ett sätt att visa att jag lyssnar aktivt är att komma med uppmuntrande ord, ” Berätta mer, vad tänker du?…” Ett annat är att spegla det adepten sagt dvs återberätta med egna ord vad adepten sagt utan att värdera. Detta gör att adepten känner att jag är närvarande i samtalet och att fokus ligger på adepten.
Några praktiska saker som jag tycker är viktigt inför introduktionsåret är att ha en tydlig plan för adepten. Denna plan görs i samråd med rektor/ förskolechef. Planen ska vara anpassad för adeptens specifika utvecklingsbehov och mentorn har en viktig uppgift att se, samtala om och dokumentera dessa. Regelbundna träffar med adepten både enskilt och i grupp krävs för att jag som mentor ska kunna vara ett bollplank för adepten.Vid dessa möten är det viktigt att adepten känner att det som sägs i samtalet ”stannar i rummet” dvs att adepten känner förtroende för mig som mentor. Introduktionsåret är ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. De nyutexaminerade får möjlighet till stöd i sin personliga och professionella utveckling och mentorn får i sin tur en kollega som delar med sig av den senaste forskning kring skolutveckling.
Jag tycker att utbildningen har gett mig mycket och jag hoppas att Mölndals stad kommer att använda oss mentorer inom en snar framtid!
Litteratur hänvisningar:
Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap.
Lindgren, U. & Morberg, Å. (2012). Introduktionsåret- Vägledning för mentorer och lärare.
Pokka, H. (140227) Föreläsning ”Svåra samtal”.
