Min nuvarande förståelse

Mina erfarenheter kring dokumentation är i första hand dokumentation i form av bilder som visar på barns lärande. Då jag arbetade i förskolan så började vi med analog portfolio. Diskussionerna var många och långa om vad? hur? och varför? vi skulle dokumentera. Vi samtalade i lärgrupper och reflekterade tillsammans. Processen tog lång tid och vi tog ett steg i taget. Jag ser idag att dokumentationen, på de förskolor som jag tidigare arbetat på, har förändrats och att de fortfarande är i full gång med att utveckla den pedagogiska dokumentationen. Idag är det i första hand den digitala dokumentationen som används.
De senaste fyra åren har jag arbetat i förskoleklass och jag ser att jag tyvärr har tappat mycket av den pedagogiska dokumentationen. Jag reflekterar mycket över mitt förhållningssätt, om hur barnen lär och vilka metoder som passar just den barngrupp vi har, men själva dokumentationen har inte prioriterats. Därför känner jag stort behov av denna kursen!
Som jag skrev i förra inlägget så är en fråga, "Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?" Jag får en tanke då jag läser boken "Varför pedagogisk dokumentation?" av  Hillevi Lenz Taguchi, Hon skriver "Att dokumentationen blir pedagogisk först när man reflekterar och börjar föreställa sig konsekvenser för det fortsatta arbetet," dvs "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation." (s.13)
Det jag själv reflekterar över är att just dokumentationen ska genom min/ barnens reflektion ge effekt på det fortsatta arbetet med barnen. Detta är en djupare dimension som inte tidigare varit helt klart för mig. Jag har känt mig ganska nöjd då jag har dokumenterat barns lärande och samtalat med barnen om vad de lärt sig men sedan har det stannat upp. Jag har kanske inte utnyttjat den dokumentation som funnits för att gå vidare i lärprocessen? Det är några av de tankar som jag fått så här i början av kursen. Jag funderar också på hur vi pedagoger i förskoleklasserna ska diskutera detta, vi behöver prioritera dessa frågor om vi ska nå någon förändring.
Hillevi Lenz Taguchi skriver i slutet av sin bok att vi med vår handlingskraft får experimentera oss fram, testa att ställa nya typer av frågor till barnen, göra något nytt och vänta för att se vad som händer. Det känns spännande!!!!!