Föreläsning Helena Pokka "Det svåra samtalet"

Jag har fått förmånen att lyssna på Helena Pokkas föreläsning om ”Det svåra samtalet”. H Pokka sprider en värme genom sin utstrålning och får mig att lyssna. 
Vad är det som gör att jag lyssnar till varje ord hon säger? 
Jag tror att det bla beror på att hon förmedlar en känsla- en känsla som får mig att må bra. Denna känsla är något som jag tar med mig. Hur kan jag förmedla närvaro och värme i de samtal jag hamnar i, oavsett vilken typ av samtal det är?
H Pokka gör en liknelse kring en duschkabin som omsluter vår kropp. Hur mycket öppnar du dörrarna för att släppa ut känslan/ medkänslan i samtalet? Jag har funderat över liknelsen och tänker så här: För att vara professionell i samtalet behöver jag kunna hantera mina egna känslor, att öppna upp lite grann och visa medkänsla. Det innebär inte att jag håller med om allt utan att jag kan förstå hur han/hon känner/ tänker. Att visa en förståelse och respekt men framför allt lyssna!

Vad är det svåra samtalet för mig? Jag tycker att svåra samtal är samtal då jag möter människor som jag uppfattar aggressiva eller hotfulla, men även samtal där människor försöker utöva makt med hjälp av tuffa argument, och otrevliga ord.
Det är viktigt att jag inte går in i min egen starka känsla och blir självupptagen utan att jag lyssnar och försöker förstå den andre.

Det viktiga i det svåra samtalet är att visa respekt för varandra, att förmedla lika värde även om man har olika syn på saken. 
”Behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv” är några av de visdoms ord som jag fick med mig från föreläsningen.

”Allt verkligt liv är ett möte”

                                                                            (Buber)