"Professionell vägledning-med samtal som redskap" Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa

Jag har just läst ut boken ”Professionell vägledning- med samtal som redskap”. Denna bok tycker jag var mycket bra då den belyste olika sätt att vägleda genom samtal.

Författarna nämner olika faser i samtalet- faser som inte alltid är strikta utan kan ibland ses som en slingrande orm.

Samtalsmodell med tre faser: 

Fas 1: Samtalsledaren ställer öppna frågor, lyssnar tålmodigt och aktivt, ger adepten god tid att tänka över frågorna. Samtalsledaren försöker förstå adepten. Anpassar språk och tempo efter adepten. Avslutar med att sammanfatta- kvittera samtalet.

Fas 2: Samtalsledaren försöker vidga adeptens perspektiv och får honom/henne att se möjligheter eller hinder som han/hon ej tidigare sett. Här behövs ”fingertoppskänsla” och god självkännedom samt kunskap om andra människor. Även metoder som vidgar perspektiv. Samtalsledaren och adepten sätter upp realistiska, konkreta mål tillsammans. Viktigt att det är adeptens egna mål!

Fas3: Adepten och samtalsledaren gör en handlingsplan. Adepten har ansvaret att godkänna planen.Viktigt med konkreta överenskommelser som kan utvärderas.

För att samtalet ska bli så bra som möjligt krävs vissa färdigheter hos samtalsledaren.

Färdigheter i fas 1: Samtalsledarens förmåga att: 

-lyssna

-omformulera

-sammanfatta

-respektera och

-härbärgera den andres version

-ställa frågor

-vara tydlig

-vara specifik

-inleda och avsluta samtal.

Alla utifrån sina förutsättningar och sina utgångspunkter kan utveckla sin förmåga att lyssna! Författaren uttrycker det så här: ”Jag lånar ut mitt öra” något som jag tycker är en bra beskrivning och tanke.

Färdigheter i fas 2:

Arbetssätt:

-sammanfattning ur vägledarens perspektiv

-verbalisering

-konfrontation

-utmaning

-listning

-visualisering

-rollspel

-information.

Färdigheter i fas 3: utöver de tidigare färdigheterna:

-spåna

-inventera

-formulera delmål

-utvärdera

-avsluta

Oavsett vilken typ av metod man använder så måste den passa adepten för att ge resultat. Något som jag tycker är jätte viktigt! Att anpassa samtalsformen och arbetssättet utifrån adeptens behov.

Då det gäller val av arbetssätt i fas 2 så känner jag mig tveksam till rollspel. Tror inte att jag i första hand kommer att använda det arbetssättet. Jag reflekterar över varför jag känner så och tror att det beror på mina egna, lite obekväma upplevelser kring rollspel... Detta är nog en utmaning för mig! :-)

I boken nämner även författarna följande:

"Den som är mentor ska förutom erfarenhet av yrket också kunna samtala, vägleda, ge stöd och ställa krav som leder till utveckling hos de personer/grupper som de arbetar med". Här fastnar jag för orden "ställa krav som leder till utveckling". Hur gör jag det på bästa sätt?Detta får jag fundera mer på... Det känns viktigt att ge och ta i samtal med adepten och att vi tillsammans gör resan!

Professionellt förhållningssätt innebär enl Ulla Holm (Empati- att förstå andra människors känslor 1985,1987) ”..att den professionella ska ha kunskaper inom sitt område, ha självkännedom samt ha förmåga till empati”

I professionella samtal bör man kunna skilja mellan sympati, där den egna känsloupplevelsen är det centrala, och empati, som innebär att den andres upplevelsevärld står i fokus både för adepten och samtalsledaren.

Att inte bli för mycket känslomässigt engagerad utan öppna upp lite grann (Jag tänker "duschkabinen" som Helena Pokka pratade om) och hålla en professionell samtalsnivå. Spännande! Nu känner jag att jag måste ut och praktisera den teori jag läst!