Frågeställningar Inför Webbinariet 140211

Hur kan ni hjälpa adepten att pröva alla delar?

Det är viktigt att göra upp en plan över områden som vi behöver samtala och reflektera kring, personligt, yrkesmässigt och socialt. Här ser jag skolverkets kompetensprofil som en grund.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med? 

Jag kan bidra med många års erfarenhet i yrket och kunskap kring handledande samtal. Det jag vet med mig är att jag behöver lyssna mer i samtalet så att det blir en dialog där vi båda har del i samtalet. Jag har också kunskap och erfarenhet att leda både barn och vuxna.

Vilka är dina egna förväntningar? 

Jag ser fram emot att möta adepten som kollega med unika erfarenheter. Att få tid att samtala kring dilemman som han/hon möter. Jag förväntar mig att jag får lära mig massvis tillsammans med adepten/kollegan.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med

adepten?

Detta får jag göra i samråd med min rektor. Det bästa hade varit om det fanns gemensamma riktlinjer i Mölndals stad gällande tidsaspekten.

Kan du vara långsiktigt engagerad?

Detta ser jag som en förutsättning i mitt mentorskap både för mig och adepten. Ett måste helt enkelt.

Vilka hinder/ dilemman kan ni se i detta uppdrag?

Det svåraste skulle vara om inte den ömsesidiga respekten fanns mellan adept och mentor.Att samspelet skulle vara ojämnt och tilliten inte skulle finnas. Detta anser jag vara ett måste så att lärande och utveckling sker. Bedömningsaspekten kan vara lite ovan samt om inte tid för handledning avsattes.

"Mentorskap i skola och förskola" Y Ståhle och A Bronäs (red)

Kap 1 handlar om introduktionsperioden s.13

Introduktionsperioden ska omfatta minst ett läsår. Under denna period ska läraren eller förskolläraren introduceras till yrket med hjälp av en mentor. Rektorn ska bedöma deras lämplighet utifrån, kunskaper, färdigheter och förhållningssätt gentemot barn, elever, föräldrar och kollegor.
Skolverket har tagit fram en tydlig kompetens profil som används som stöd vid bedömning.
Syftet med introduktionsperioden är att:
1.Ge stöd på ett yrkesmässigt, personligt och socialt plan.
2.Stimulera till professionell utveckling
3.Bidra till att skapa en trygg och utvecklande arbetsmiljö för läraren och förskolläraren
4.Utveckla lärarens och förskollärarens förståelse för skolan och förskolan som arbetsplats samt för dess roll i samhället. (Skolverket, 2011, s.1.)

Introduktionsperioden ska underlätta yrkesanpassningen och inte vara en förlängd lärarutbildning. Den nyexaminerade läraren ska visa att han /hon kan omsätta sina kunskaper i praktiken.
Läraren ska visa ett tydligt ledarskap och ha en tydlig, lyhörd och tillitsfull kommunikation med barn och elever.

Rektor eller förskolechefer ansvarar för att en plan görs över introduktionsperioden. Mentorn bidrar med underlag genom att lyfta fram den nya läraren/ förskollärarens utvecklingsbehov.
Mentorn måste ha en god relation och kunskap om den nyutbildades erfarenheter och kompetenser.

Dokumentation: Rektor och förskolechefer förväntas dokumentera sina observationer, samtal och bedömningar. Detta gäller även mentorn. Rektorn och förskolechefen ska vid minst tre tillfällen göra en bedömning om den nyutbildades lämplighet.

Mentorn måste få tid avsatt för att kunna genomföra sitt uppdrag. Mentorn förväntas engagera sig regelbundet, reflektera tillsammans med den nyutbildade samt samtala utifrån de olika dilemman som adepten tar upp.
Mentorskap handlar om ömsesidig respekt för varandras unika kompetenser! Förtroende och tillit mellan parterna!

Nätverk mellan mentorer är bra för att utveckla och ge stöd åt mentorsrollen. I dessa nätverk kan man som mentor bolla ideér med varandra, något som jag tycker verkar mycket bra, då mentor rollen är ny för många av oss.

Kapitel 2 handlar om att bli en professionell lärare och vad det innebär s.34

Frelin(2012) menar att professionalitet är ett vidare begrepp än kompetens eftersom professionalitet också har med omdöme att göra. Lärare måste välja handlingar utifrån specifika situationer och då använder de sitt omdöme. Förmågan att bygga relationer är grunden för lärararbetet- relationer som underlättar barnens lärande sk undervisningsrelationer. En lärare beskriver detta så här:

”Man ska inte vara som en kompis men ändå naturlig, inte som en förälder men ändå vuxen, inte privat men personlig och inte som att umgås på fritiden men ändå ha en nära relation.” (Frelin, 2012:43)

Samspelet och interaktionen mellan elev och lärare är viktigt i undervisningen- här skapas en positiv och avspänd lärande miljö.Jag kan se paralleller mellan elev-lärare, lärare-metor då det gäller vikten av att skapa goda relationer och lärande miljö. Även vikten av att vara professionell i våra olika roller.

Kapitel 3 handlar om relation mentor och nyutbildad kollega s.65

Relationen mellan mentorn och den nyutbildade kollegan bygger på ömsesidig respekt.  Förhållandet är inte helt jämlikt eftersom den nyutbildade är i beroendeställning till mentorn. Därför är det ännu mer viktigt att man som mentor är lyhörd för den nyutbildade och ser denne som en unik kollega.
Samtal och dialog med den nya kollegan. Mentorn kan ställa sig frågan ”Talar jag till eller med min nya kollega?” ”Tillåter jag den andre att utmana mig i samtalet?” (s.69)

Ovanstående frågor tycker jag är intressanta. Hur gör jag i samtalet? Hur ser min dialog ut? Allt för ofta hamnar jag i samtal där dialogen inte är i fokus. Det är så lätt att ge råd, tala om vad man själv tycker och tänker istället för att öppna upp och låta den andre utmana mig i samtalet så att samklang uppstår.
Sociala band byggs upp i kommunikation menar Thomas Scheff (Scheff, 1997) Dessa sociala band finns mellan människor som kommunicerar med varandra. Sociala band är det kitt som förenar oss med omvärlden och det som gör oss till sociala varelser enligt Thomas Scheff. Allt vi uttrycker i kommunikation med andra människor påverkar de sociala banden. När dessa band byggs så blir relationen stabilare än tidigare. Hur vi talar med och till varandra har stor betydelse för de sociala banden mellan oss.

Kapitel 4 Om mentorskap och professionsutveckling i förskolan s.87

I detta kapitel fastnar jag främst vid tanken kring mentorns roll, att vara den som stöttar, lyssnar och bygger förtroendefulla möten där adepten kan känna sig trygg i att det som sägs mellan adept och mentor stannar mellan dessa. Detta ser jag som oerhört viktigt. Författaren nämner också att adepten har ett eget yrkesansvar- där han/hon har ansvar för vad som tas upp i samtalet med mentorn. Jag tycker återigen om tanken att vi tillsammans gör introduktionsåret meningsfullt. Både adepten och mentorn har ansvar för att det sker ett lärande och en utveckling på det yrkesmässiga, personliga och sociala planet. 
I texten står det att mentorn måste guida men inte ta kontroll över adeptens handlingar
(s103). Adepten måste visa sin vilja att ta ansvaret för sina handlingar.

Följande kapitel handlar om Introduktionsåret- ett kollegialt utvecklingsarbete.

Här tar jag en liten paus för tillfället ;-)

Samtalsfärdigheter fortsättning...

De följande kapitlen i boken tar bland annat upp olika slags samtalsfärdigheter så som att medla mellan parter, förändra med jag-budskap, ifrågasätta och konfrontera.
Det jag vill lyfta fram är att aktivt lyssnande, tajming, öppna frågor, tydlighet samt användandet av ett enkelt språk är några av de ingredienser som ligger till grund för ett bra samtal. Respekt och förtroende för varandra är också oerhört viktigt. Dessa färdigheter nämns vid upprepade tillfällen i boken. 

Hur gör man då för att skapa en god relation i samtalet? 
Jag tror att det är viktigt att medparten känner att jag är genuint intresserad av vad han/hon har att säga. Detta kan jag visa just genom att lyssna aktivt, ställa nyfikna frågor, tänka på mitt kroppsspråk samt visa empati.

Vissa samtal är vägledande, dessa läser jag om i kapitel 10. Vid vägledande samtal krävs sakkunskap. Vägledaren tar reda på vem hon möter, vilka förutsättningar samt vilken ambitionsnivå den personen har. Starta samtalet med att lyssna aktivt. Här nämns den sk "Sokratiska dialogen" dvs växelverkan av frågor som klargör medpartens resonemang- dessa gör så att samtalet blir ett samarbete. Största fördelen är att medparten ges initiativet i samtalet och i sitt liv, något som går förlorat när vägledaren instruerar. Vägledaren ställer frågor som medparten kan svara på och problemet beskrivs så konkret som möjligt. I vägledande samtal kan råd ges i fyra steg: 1) medpartens bild, 2) en gemensam bild, 3) medpartens förslag, 4) gemensamma förslag på lösningar. Målet med de fyra stegen är att komma fram med så många förslag som möjligt utan att stanna upp och värdera dem. Målet är också att medparten är aktiv. Förslagen rangordnas utifrån för och nackdelar. Denna samtalsmodell tar tid men medparten känner sig aktiv, ansvarstagande och accepterad. Målet med dessa motiverade samtal är att visa medparten vad den vinner på förändring.

Hur ska man nu träna dessa olika samtalsfärdigheter? 
Rollspel är ett alternativ som nämns i boken. Här kan man träna en färdighet i taget exempelvis aktivt lyssnande, spegling, öppna frågor. Då vi har tränat rollspel på utbildningen så har jag känt mig lite obekväm. Jag tycker det är svårt att "få till " de rätta frågorna. Känns inte alltid helt bekvämt men jag vet att övning ger "samtalsfärdigheter". Jag får helt enkelt ta till mig orden i kapitel 12:

" Färdigheten behöver inte kännas bra för mig, däremot för den jag samtalar med." 

Dessa ord får avsluta min sammanfattning och reflektion över boken "Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap" av Erik Rautalinko.
En bok som jag tycker har gett mig ännu mer "kött på benen" då det gäller samtal.

Nu ska jag fortsätta praktisera dessa samtalsfärdigheter tillsammans med min lärarstudent de kommande veckorna. Det ser jag fram emot!

Tankar kring boken"Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap",Erik Rautalinko

Boken har, som jag tidigare nämnt, gett mig många tankar och funderingar. I samtalet ser man inte allt, man vet inte alltid hur den andre uppfattar det som sägs. För att samtalet ska bli riktigt bra och givande för båda parter krävs vissa samtalsfärdigheter. Dessa färdigheter är något som kan utvecklas över tid och tar tid att erövra. En av de viktigaste samtalsfärdigheterna är att kunna lyssna. När man lyssnar aktivt ger man signaler till medparten att man är intresserand av vad han/hon har att säga, att personen är viktig och betydelsefull. Detta i sin tur stärker samhörigheten och en god relation kan byggas upp. Något som är viktigt i rollen mellan exempelvis mentor och adept.

I kapitel 2 beskrivs olika sätt av aktivt lyssnande såsom enkel uppmuntran (ögonkontakt, nickande, öppet och vänligt kroppsspråk) direkt uppmuntran ("Stanna inte jag vill höra mer....") Spegling (Med egna ord återberätta vad medparten sagt utan att värdera), sammanfatta ( bra så att båda parter uppfattat samtalet på samma sätt). Det viktigaste är att variera lyssnandet så att medparten känner att man är genuint intresserad.

Kapitel 3 handlar om att bemöta kritik. Detta är ett område som, enligt mig, inte alltid är så lätt. I boken står det att "Kritik är nyttig om den ger insikt och kunskap att förändra något". Att få kritik om man bett om det är lättare än om man får det oväntat. För att känna mindre obehag bör mottagaren:
1. Lyssna på kritiken, 2. Få den konkret, 3. Ge något  positivt i gengäld till den som gett kritiken,
4. Ta ställning till kritiken och 5. Ta upp eventuella invändningar eller godkänn.
Åter igen är det viktigt att lyssna på synpunkterna. Man bör också minimera försvarställningen,  samtalsfärdigheterna är oerhört viktigt i detta läget.

Det finns många olika samtal som kräver olika färdigheter. I samtal där man ska ge svåra besked är tajming viktigt. Att välja rätt tillfälle, att lyssna samt att inte tveka när man berättar något svårt. Det är viktigt att man ger besked i avskildhet, att man har tid och är tydlig i sitt budskap så att missförstånd minimeras. Vid svåra besked kan tystnad uppstå, vänta in medpartens reaktion och frågan "Vad tänker du på?" kan vara till hjälp. "Empati i ett samtal gör lyssnandet äkta" (Rogers) läser jag i kapitel 4. Mycket tänkvärt, men jag ställer mig frågan "Hur mycket empati ska jag visa, så att jag fortfarande är professionell i min samtalsfärdighet?" Jag tror att man visst kan kombinera empatin med professionalitet, men även detta kräver träning som så många andra färdigheter.

Detta var en del av de tankar jag fått i de 4 första kapitlen , jag återkommer med mer!

Nu kör vi!

Nu startar en ny resa för mig. Jag har aldrig bloggat tidigare, men ser detta som en utmaning. Jag kommer att reflektera kring mentorsutbildningen och den litteratur vi läser.
En bok som jag läst är "Samtalsfärdigheter",Erik Rautalinko. Många tankar snurrar i mitt huvud, men jag har bestämt mig för att ta en sak i taget. Jag tänker börja med att träna på färdigheten att lyssna aktivt i samtal. Det är så lätt att jag, som är "pratglad", inte alltid lyssnar aktivt. I boken står det att man ska tänka på att lyssna mer än prata i samtal med adepten och det tar jag till mig.