En härlig dag med lärgruppen

Idag har vår lärgrupp träffats och som vanligt var det lärorikt, spännande och roligt!
Vi tittade på samtalsfilmerna tillsammans och jag tycker att vi hade intressanta samtal kring innehållet. Det positiva med att sitta tillsammans är att man får olika perspektiv på det man ser. Alla var delaktiga i samtalet och vi hade en härlig stämning i gruppen.
Dagen avslutades med examination av filmerna och personligen tycker jag det är svårt med examinationer på nätet. Det märkligaste, tycker jag, är att man inte ser de andra medlemmarnas reaktioner på det man säger. Man kan inte "läsa av" de andra, här märker man att kroppsspråket har en stor betydelse i samtalet- något som saknas vid web baserad examination.
Nu har jag bara lite kvar på min mentorsfilosofi uppgift, ska bara fila lite extra på den!
Jag är så tacksam över att jag har fått gå mentorsutbildningen, den har lärt mig massor!

Examinations uppgift Svåra samtal

Har suttit hela dagen och försökt formulera mig kring vår examinations uppgift "Svåra samtal". Det är mycket som snurrar i huvudet men jag tror att jag fått med det viktigaste. Jag inser att svåra samtal kan vara så mycket. Olika för olika människor. Det viktigaste är att jag bortser från mig själv och mina egna känslor och ta fokus på den jag samtalar med. Att skapa en "varm" och respektfull känsla i samtalet trots det svåra som sker. Att behålla lugnet när någon "hoppar på" och attackerar är inte helt lätt. Hoppas allt jag läst och hört gror i mig så att jag kan ta fram den kunskapen då jag hamnar i svåra samtal

En heldag med lärgruppen

Idag har vi haft en heldag med lärgruppen! En intensiv och lärorik dag då vi skapat en film kring samtal med fokus på fas två i samtalsmodeller enligt K Hägg och S M Kouppa.
Vad mycket vi har lärt oss!
Med gemensamma krafter, där alla bidrog till skapandet av filmen, lyckas vi få ihop ett samtal där de olika färdigheterna tränades. Efter bara några omtagningar så var vi nöjda med resultatet, även om det kändes lite ovant att bli filmad....Denna film kommer senare att laddas upp i Pingpong.

Eftermiddagen ägnade vi åt Wiki sidan. Jag tycker att samarbetet i vår grupp fungerar fantastiskt bra. Vi bidrar alla med olika kompetenser och infallsvinklar. Lärandet blir gemensamt!
Jag har lärt mig hur man laddar upp en fil, youtube klipp, samt hur man länkar intressanta artiklar till vår Wiki sida. Helt fantastiskt, med tanke på att jag är en "digital invandrare" och aldrig tidigare gjort något liknande ;-) Kul!
Tack alla i lärgruppen för en rolig och lärorik dag!

IKT- information och kommunikations teknik

I tisdags var jag på en jätte inspirerande dag som handlade om IKT i förskolan.

Pedagoger från Ormås förskola och Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring användandet av Ipad samt dokumentations verktyget ”Unikum”.

Dagen gav mig en massa att tänka på och en vilja att pröva nytt! Med huvudet fullt av inspiration kom jag tillbaka till förskoleklassen och vi provade att använda Ipad på, för oss, nytt sätt. Vi tog med oss dessa ut i skogen. Barnen fick fritt välja hur de ville använda dem. Några barn fotograferade, andra gjorde små filmer om de vårtecken som vi såg. När vi kom tillbaka till skolan så kopplade vi upp Ipaden till storbild så att vi alla kunde se och reflektera över vad vi hade hittat i skogen. Här blev det ett nytt lärande tillfälle för barnen. De barn som hade fotograferat fick berätta vad de tagit för bilder och filmen visades till barnens stora glädje.

Vad har jag nu lärt mig av detta? Jo, jag som inte har sett Ipad som ett naturligt verktyg att använda börjar känna mig allt mer övertygad om att det är ett verktyg som är lätt använt och passar barnen. Jag ser att jag tar små steg framåt och upptäcker att jag tycker det är kul!

Ormås pedagogerna fick mig också att reflektera över att barnen lätt tar till sig digitala verktyg. Hur är jag rustad för att möta dessa ”digitala infödingar”, jag som är ”digital invandrare”? Jag måste, som jag skrivit i tidigare inlägg, ta barnen till hjälp för att lära tillsammans.

Detta gjorde jag nu i veckan. Vi skulle arbeta med appen ”Puppet pals” och jag hade bara gjort det vid några få tillfällen tidigare. Det uppstod lite problem och då frågade jag ett barn och han visade sin kompis (och mig) hur vi skulle göra. Detta lyfte jag inför hela gruppen, att pojken hjälpt mig att lösa app problemet. Han blev stolt och ännu mer villig att hjälpa nästa barn som behövde hjälp. Jag tror att pojkens självkänsla stärktes!

Pedagogerna från Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring pedagogisk dokumentation i Unikum. Jag blev inspirerad och lyfte detta med min rektor då jag kom tillbaka till skolan. Jag upplever att förskoleklassen ofta kommer i kläm då det gäller olika saker. I detta fall användandet av Unikum. Förskolorna i vårt område använder detta dokumentations verktyg och de övriga klasserna på skolan har också börjat. Vi kommer fortsätta samtala kring hur? och på vilket sätt? vi i förskoleklassen ska ta oss an detta pedagogiska verktyg. Spännande med ännu en utmaning!

Varför är din iphone så stor?

IKT-användandet i förskoleklass.
Jag arbetar i en förskoleklass där vi använder Ipad och dator främst som ett av många verktyg för att ge barnen varierade upplevelser och inlärningsmodeller. Vi har tre Ipads på 18 barn och barnen samarbetar ofta två och två då de använder dessa.
De appar som vi i första hand använder under förskoleklass tiden är följande:
Matte appen "Fingu", Här tränar barnen antalsuppfattning bla genom att se antalet frukter på skärmen och därefter trycka rätt antal med fingrarna.

Appen:"Skriv & läs" Detta är en helt ny app för oss och vi tänker använda den för att skriva egna sagor. Här uppmuntrar vi barnen att arbeta två och två.

"Puppet pals" är en app där barnen gör egen "dockteater" även här arbetar de två och två och fantiserar ihop olika sagor. Något som barnen visar uppskattning inför. Dessa sagor har vi även visat på storbild inför övriga kompisar.

Då jag läste rapporten " Varför är din ipad så stor?" (se länk nedan) fick jag följande funderingar:
Varför känner jag mig lite obekväm inför användandet av IKT? Vad hindrar mig?
Det jag har kommit fram till är att jag tror att det är svårt att använda ex ipad eller att göra en presentation på datorn. De senaste dagarna har jag (tack vare mentorsutbildningen!) tvingat mig själv till att göra en presentation på datorn och upptäcker till min förvåning att det gick hur bra som helst! Lätt var det också ;-) En ny erfarenhet som jag dessutom fick dela med mig av till kollegor. Kul!
När det gäller att använda ipad och nya appar så är motståndet fortfarande lite tufft, men jag tänker mig att jag ska lära tillsammans med barnen. Barn kan mycket och de har inte den "rädslan" för ny teknik som jag känner att jag har. Detta kräver lite mer tid och jag måste tänka att vi gör det tillsammans. Jag,som pedagog, behöver inte kunna allt innan utan vi upptäcker tillsammans barnen och jag. Det ska bli riktigt kul att testa appen Skriv & läs!


http://www.erikaolsson.se/files/varfor-ar-din-iphone-sa-stor.pdf

"Professionell vägledning-med samtal som redskap" Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa

Jag har just läst ut boken ”Professionell vägledning- med samtal som redskap”. Denna bok tycker jag var mycket bra då den belyste olika sätt att vägleda genom samtal.

Författarna nämner olika faser i samtalet- faser som inte alltid är strikta utan kan ibland ses som en slingrande orm.

Samtalsmodell med tre faser: 

Fas 1: Samtalsledaren ställer öppna frågor, lyssnar tålmodigt och aktivt, ger adepten god tid att tänka över frågorna. Samtalsledaren försöker förstå adepten. Anpassar språk och tempo efter adepten. Avslutar med att sammanfatta- kvittera samtalet.

Fas 2: Samtalsledaren försöker vidga adeptens perspektiv och får honom/henne att se möjligheter eller hinder som han/hon ej tidigare sett. Här behövs ”fingertoppskänsla” och god självkännedom samt kunskap om andra människor. Även metoder som vidgar perspektiv. Samtalsledaren och adepten sätter upp realistiska, konkreta mål tillsammans. Viktigt att det är adeptens egna mål!

Fas3: Adepten och samtalsledaren gör en handlingsplan. Adepten har ansvaret att godkänna planen.Viktigt med konkreta överenskommelser som kan utvärderas.

För att samtalet ska bli så bra som möjligt krävs vissa färdigheter hos samtalsledaren.

Färdigheter i fas 1: Samtalsledarens förmåga att: 

-lyssna

-omformulera

-sammanfatta

-respektera och

-härbärgera den andres version

-ställa frågor

-vara tydlig

-vara specifik

-inleda och avsluta samtal.

Alla utifrån sina förutsättningar och sina utgångspunkter kan utveckla sin förmåga att lyssna! Författaren uttrycker det så här: ”Jag lånar ut mitt öra” något som jag tycker är en bra beskrivning och tanke.

Färdigheter i fas 2:

Arbetssätt:

-sammanfattning ur vägledarens perspektiv

-verbalisering

-konfrontation

-utmaning

-listning

-visualisering

-rollspel

-information.

Färdigheter i fas 3: utöver de tidigare färdigheterna:

-spåna

-inventera

-formulera delmål

-utvärdera

-avsluta

Oavsett vilken typ av metod man använder så måste den passa adepten för att ge resultat. Något som jag tycker är jätte viktigt! Att anpassa samtalsformen och arbetssättet utifrån adeptens behov.

Då det gäller val av arbetssätt i fas 2 så känner jag mig tveksam till rollspel. Tror inte att jag i första hand kommer att använda det arbetssättet. Jag reflekterar över varför jag känner så och tror att det beror på mina egna, lite obekväma upplevelser kring rollspel... Detta är nog en utmaning för mig! :-)

I boken nämner även författarna följande:

"Den som är mentor ska förutom erfarenhet av yrket också kunna samtala, vägleda, ge stöd och ställa krav som leder till utveckling hos de personer/grupper som de arbetar med". Här fastnar jag för orden "ställa krav som leder till utveckling". Hur gör jag det på bästa sätt?Detta får jag fundera mer på... Det känns viktigt att ge och ta i samtal med adepten och att vi tillsammans gör resan!

Professionellt förhållningssätt innebär enl Ulla Holm (Empati- att förstå andra människors känslor 1985,1987) ”..att den professionella ska ha kunskaper inom sitt område, ha självkännedom samt ha förmåga till empati”

I professionella samtal bör man kunna skilja mellan sympati, där den egna känsloupplevelsen är det centrala, och empati, som innebär att den andres upplevelsevärld står i fokus både för adepten och samtalsledaren.

Att inte bli för mycket känslomässigt engagerad utan öppna upp lite grann (Jag tänker "duschkabinen" som Helena Pokka pratade om) och hålla en professionell samtalsnivå. Spännande! Nu känner jag att jag måste ut och praktisera den teori jag läst!

Föreläsning Helena Pokka "Det svåra samtalet"

Jag har fått förmånen att lyssna på Helena Pokkas föreläsning om ”Det svåra samtalet”. H Pokka sprider en värme genom sin utstrålning och får mig att lyssna. 
Vad är det som gör att jag lyssnar till varje ord hon säger? 
Jag tror att det bla beror på att hon förmedlar en känsla- en känsla som får mig att må bra. Denna känsla är något som jag tar med mig. Hur kan jag förmedla närvaro och värme i de samtal jag hamnar i, oavsett vilken typ av samtal det är?
H Pokka gör en liknelse kring en duschkabin som omsluter vår kropp. Hur mycket öppnar du dörrarna för att släppa ut känslan/ medkänslan i samtalet? Jag har funderat över liknelsen och tänker så här: För att vara professionell i samtalet behöver jag kunna hantera mina egna känslor, att öppna upp lite grann och visa medkänsla. Det innebär inte att jag håller med om allt utan att jag kan förstå hur han/hon känner/ tänker. Att visa en förståelse och respekt men framför allt lyssna!

Vad är det svåra samtalet för mig? Jag tycker att svåra samtal är samtal då jag möter människor som jag uppfattar aggressiva eller hotfulla, men även samtal där människor försöker utöva makt med hjälp av tuffa argument, och otrevliga ord.
Det är viktigt att jag inte går in i min egen starka känsla och blir självupptagen utan att jag lyssnar och försöker förstå den andre.

Det viktiga i det svåra samtalet är att visa respekt för varandra, att förmedla lika värde även om man har olika syn på saken. 
”Behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv” är några av de visdoms ord som jag fick med mig från föreläsningen.

”Allt verkligt liv är ett möte”

                                                                            (Buber)