IKT- information och kommunikations teknik

I tisdags var jag på en jätte inspirerande dag som handlade om IKT i förskolan.

Pedagoger från Ormås förskola och Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring användandet av Ipad samt dokumentations verktyget ”Unikum”.

Dagen gav mig en massa att tänka på och en vilja att pröva nytt! Med huvudet fullt av inspiration kom jag tillbaka till förskoleklassen och vi provade att använda Ipad på, för oss, nytt sätt. Vi tog med oss dessa ut i skogen. Barnen fick fritt välja hur de ville använda dem. Några barn fotograferade, andra gjorde små filmer om de vårtecken som vi såg. När vi kom tillbaka till skolan så kopplade vi upp Ipaden till storbild så att vi alla kunde se och reflektera över vad vi hade hittat i skogen. Här blev det ett nytt lärande tillfälle för barnen. De barn som hade fotograferat fick berätta vad de tagit för bilder och filmen visades till barnens stora glädje.

Vad har jag nu lärt mig av detta? Jo, jag som inte har sett Ipad som ett naturligt verktyg att använda börjar känna mig allt mer övertygad om att det är ett verktyg som är lätt använt och passar barnen. Jag ser att jag tar små steg framåt och upptäcker att jag tycker det är kul!

Ormås pedagogerna fick mig också att reflektera över att barnen lätt tar till sig digitala verktyg. Hur är jag rustad för att möta dessa ”digitala infödingar”, jag som är ”digital invandrare”? Jag måste, som jag skrivit i tidigare inlägg, ta barnen till hjälp för att lära tillsammans.

Detta gjorde jag nu i veckan. Vi skulle arbeta med appen ”Puppet pals” och jag hade bara gjort det vid några få tillfällen tidigare. Det uppstod lite problem och då frågade jag ett barn och han visade sin kompis (och mig) hur vi skulle göra. Detta lyfte jag inför hela gruppen, att pojken hjälpt mig att lösa app problemet. Han blev stolt och ännu mer villig att hjälpa nästa barn som behövde hjälp. Jag tror att pojkens självkänsla stärktes!

Pedagogerna från Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring pedagogisk dokumentation i Unikum. Jag blev inspirerad och lyfte detta med min rektor då jag kom tillbaka till skolan. Jag upplever att förskoleklassen ofta kommer i kläm då det gäller olika saker. I detta fall användandet av Unikum. Förskolorna i vårt område använder detta dokumentations verktyg och de övriga klasserna på skolan har också börjat. Vi kommer fortsätta samtala kring hur? och på vilket sätt? vi i förskoleklassen ska ta oss an detta pedagogiska verktyg. Spännande med ännu en utmaning!

Varför är din iphone så stor?

IKT-användandet i förskoleklass.
Jag arbetar i en förskoleklass där vi använder Ipad och dator främst som ett av många verktyg för att ge barnen varierade upplevelser och inlärningsmodeller. Vi har tre Ipads på 18 barn och barnen samarbetar ofta två och två då de använder dessa.
De appar som vi i första hand använder under förskoleklass tiden är följande:
Matte appen "Fingu", Här tränar barnen antalsuppfattning bla genom att se antalet frukter på skärmen och därefter trycka rätt antal med fingrarna.

Appen:"Skriv & läs" Detta är en helt ny app för oss och vi tänker använda den för att skriva egna sagor. Här uppmuntrar vi barnen att arbeta två och två.

"Puppet pals" är en app där barnen gör egen "dockteater" även här arbetar de två och två och fantiserar ihop olika sagor. Något som barnen visar uppskattning inför. Dessa sagor har vi även visat på storbild inför övriga kompisar.

Då jag läste rapporten " Varför är din ipad så stor?" (se länk nedan) fick jag följande funderingar:
Varför känner jag mig lite obekväm inför användandet av IKT? Vad hindrar mig?
Det jag har kommit fram till är att jag tror att det är svårt att använda ex ipad eller att göra en presentation på datorn. De senaste dagarna har jag (tack vare mentorsutbildningen!) tvingat mig själv till att göra en presentation på datorn och upptäcker till min förvåning att det gick hur bra som helst! Lätt var det också ;-) En ny erfarenhet som jag dessutom fick dela med mig av till kollegor. Kul!
När det gäller att använda ipad och nya appar så är motståndet fortfarande lite tufft, men jag tänker mig att jag ska lära tillsammans med barnen. Barn kan mycket och de har inte den "rädslan" för ny teknik som jag känner att jag har. Detta kräver lite mer tid och jag måste tänka att vi gör det tillsammans. Jag,som pedagog, behöver inte kunna allt innan utan vi upptäcker tillsammans barnen och jag. Det ska bli riktigt kul att testa appen Skriv & läs!


http://www.erikaolsson.se/files/varfor-ar-din-iphone-sa-stor.pdf

"Professionell vägledning-med samtal som redskap" Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa

Jag har just läst ut boken ”Professionell vägledning- med samtal som redskap”. Denna bok tycker jag var mycket bra då den belyste olika sätt att vägleda genom samtal.

Författarna nämner olika faser i samtalet- faser som inte alltid är strikta utan kan ibland ses som en slingrande orm.

Samtalsmodell med tre faser: 

Fas 1: Samtalsledaren ställer öppna frågor, lyssnar tålmodigt och aktivt, ger adepten god tid att tänka över frågorna. Samtalsledaren försöker förstå adepten. Anpassar språk och tempo efter adepten. Avslutar med att sammanfatta- kvittera samtalet.

Fas 2: Samtalsledaren försöker vidga adeptens perspektiv och får honom/henne att se möjligheter eller hinder som han/hon ej tidigare sett. Här behövs ”fingertoppskänsla” och god självkännedom samt kunskap om andra människor. Även metoder som vidgar perspektiv. Samtalsledaren och adepten sätter upp realistiska, konkreta mål tillsammans. Viktigt att det är adeptens egna mål!

Fas3: Adepten och samtalsledaren gör en handlingsplan. Adepten har ansvaret att godkänna planen.Viktigt med konkreta överenskommelser som kan utvärderas.

För att samtalet ska bli så bra som möjligt krävs vissa färdigheter hos samtalsledaren.

Färdigheter i fas 1: Samtalsledarens förmåga att: 

-lyssna

-omformulera

-sammanfatta

-respektera och

-härbärgera den andres version

-ställa frågor

-vara tydlig

-vara specifik

-inleda och avsluta samtal.

Alla utifrån sina förutsättningar och sina utgångspunkter kan utveckla sin förmåga att lyssna! Författaren uttrycker det så här: ”Jag lånar ut mitt öra” något som jag tycker är en bra beskrivning och tanke.

Färdigheter i fas 2:

Arbetssätt:

-sammanfattning ur vägledarens perspektiv

-verbalisering

-konfrontation

-utmaning

-listning

-visualisering

-rollspel

-information.

Färdigheter i fas 3: utöver de tidigare färdigheterna:

-spåna

-inventera

-formulera delmål

-utvärdera

-avsluta

Oavsett vilken typ av metod man använder så måste den passa adepten för att ge resultat. Något som jag tycker är jätte viktigt! Att anpassa samtalsformen och arbetssättet utifrån adeptens behov.

Då det gäller val av arbetssätt i fas 2 så känner jag mig tveksam till rollspel. Tror inte att jag i första hand kommer att använda det arbetssättet. Jag reflekterar över varför jag känner så och tror att det beror på mina egna, lite obekväma upplevelser kring rollspel... Detta är nog en utmaning för mig! :-)

I boken nämner även författarna följande:

"Den som är mentor ska förutom erfarenhet av yrket också kunna samtala, vägleda, ge stöd och ställa krav som leder till utveckling hos de personer/grupper som de arbetar med". Här fastnar jag för orden "ställa krav som leder till utveckling". Hur gör jag det på bästa sätt?Detta får jag fundera mer på... Det känns viktigt att ge och ta i samtal med adepten och att vi tillsammans gör resan!

Professionellt förhållningssätt innebär enl Ulla Holm (Empati- att förstå andra människors känslor 1985,1987) ”..att den professionella ska ha kunskaper inom sitt område, ha självkännedom samt ha förmåga till empati”

I professionella samtal bör man kunna skilja mellan sympati, där den egna känsloupplevelsen är det centrala, och empati, som innebär att den andres upplevelsevärld står i fokus både för adepten och samtalsledaren.

Att inte bli för mycket känslomässigt engagerad utan öppna upp lite grann (Jag tänker "duschkabinen" som Helena Pokka pratade om) och hålla en professionell samtalsnivå. Spännande! Nu känner jag att jag måste ut och praktisera den teori jag läst!

Föreläsning Helena Pokka "Det svåra samtalet"

Jag har fått förmånen att lyssna på Helena Pokkas föreläsning om ”Det svåra samtalet”. H Pokka sprider en värme genom sin utstrålning och får mig att lyssna. 
Vad är det som gör att jag lyssnar till varje ord hon säger? 
Jag tror att det bla beror på att hon förmedlar en känsla- en känsla som får mig att må bra. Denna känsla är något som jag tar med mig. Hur kan jag förmedla närvaro och värme i de samtal jag hamnar i, oavsett vilken typ av samtal det är?
H Pokka gör en liknelse kring en duschkabin som omsluter vår kropp. Hur mycket öppnar du dörrarna för att släppa ut känslan/ medkänslan i samtalet? Jag har funderat över liknelsen och tänker så här: För att vara professionell i samtalet behöver jag kunna hantera mina egna känslor, att öppna upp lite grann och visa medkänsla. Det innebär inte att jag håller med om allt utan att jag kan förstå hur han/hon känner/ tänker. Att visa en förståelse och respekt men framför allt lyssna!

Vad är det svåra samtalet för mig? Jag tycker att svåra samtal är samtal då jag möter människor som jag uppfattar aggressiva eller hotfulla, men även samtal där människor försöker utöva makt med hjälp av tuffa argument, och otrevliga ord.
Det är viktigt att jag inte går in i min egen starka känsla och blir självupptagen utan att jag lyssnar och försöker förstå den andre.

Det viktiga i det svåra samtalet är att visa respekt för varandra, att förmedla lika värde även om man har olika syn på saken. 
”Behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv” är några av de visdoms ord som jag fick med mig från föreläsningen.

”Allt verkligt liv är ett möte”

                                                                            (Buber)

Frågeställningar Inför Webbinariet 140211

Hur kan ni hjälpa adepten att pröva alla delar?

Det är viktigt att göra upp en plan över områden som vi behöver samtala och reflektera kring, personligt, yrkesmässigt och socialt. Här ser jag skolverkets kompetensprofil som en grund.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med? 

Jag kan bidra med många års erfarenhet i yrket och kunskap kring handledande samtal. Det jag vet med mig är att jag behöver lyssna mer i samtalet så att det blir en dialog där vi båda har del i samtalet. Jag har också kunskap och erfarenhet att leda både barn och vuxna.

Vilka är dina egna förväntningar? 

Jag ser fram emot att möta adepten som kollega med unika erfarenheter. Att få tid att samtala kring dilemman som han/hon möter. Jag förväntar mig att jag får lära mig massvis tillsammans med adepten/kollegan.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med

adepten?

Detta får jag göra i samråd med min rektor. Det bästa hade varit om det fanns gemensamma riktlinjer i Mölndals stad gällande tidsaspekten.

Kan du vara långsiktigt engagerad?

Detta ser jag som en förutsättning i mitt mentorskap både för mig och adepten. Ett måste helt enkelt.

Vilka hinder/ dilemman kan ni se i detta uppdrag?

Det svåraste skulle vara om inte den ömsesidiga respekten fanns mellan adept och mentor.Att samspelet skulle vara ojämnt och tilliten inte skulle finnas. Detta anser jag vara ett måste så att lärande och utveckling sker. Bedömningsaspekten kan vara lite ovan samt om inte tid för handledning avsattes.

"Mentorskap i skola och förskola" Y Ståhle och A Bronäs (red)

Kap 1 handlar om introduktionsperioden s.13

Introduktionsperioden ska omfatta minst ett läsår. Under denna period ska läraren eller förskolläraren introduceras till yrket med hjälp av en mentor. Rektorn ska bedöma deras lämplighet utifrån, kunskaper, färdigheter och förhållningssätt gentemot barn, elever, föräldrar och kollegor.
Skolverket har tagit fram en tydlig kompetens profil som används som stöd vid bedömning.
Syftet med introduktionsperioden är att:
1.Ge stöd på ett yrkesmässigt, personligt och socialt plan.
2.Stimulera till professionell utveckling
3.Bidra till att skapa en trygg och utvecklande arbetsmiljö för läraren och förskolläraren
4.Utveckla lärarens och förskollärarens förståelse för skolan och förskolan som arbetsplats samt för dess roll i samhället. (Skolverket, 2011, s.1.)

Introduktionsperioden ska underlätta yrkesanpassningen och inte vara en förlängd lärarutbildning. Den nyexaminerade läraren ska visa att han /hon kan omsätta sina kunskaper i praktiken.
Läraren ska visa ett tydligt ledarskap och ha en tydlig, lyhörd och tillitsfull kommunikation med barn och elever.

Rektor eller förskolechefer ansvarar för att en plan görs över introduktionsperioden. Mentorn bidrar med underlag genom att lyfta fram den nya läraren/ förskollärarens utvecklingsbehov.
Mentorn måste ha en god relation och kunskap om den nyutbildades erfarenheter och kompetenser.

Dokumentation: Rektor och förskolechefer förväntas dokumentera sina observationer, samtal och bedömningar. Detta gäller även mentorn. Rektorn och förskolechefen ska vid minst tre tillfällen göra en bedömning om den nyutbildades lämplighet.

Mentorn måste få tid avsatt för att kunna genomföra sitt uppdrag. Mentorn förväntas engagera sig regelbundet, reflektera tillsammans med den nyutbildade samt samtala utifrån de olika dilemman som adepten tar upp.
Mentorskap handlar om ömsesidig respekt för varandras unika kompetenser! Förtroende och tillit mellan parterna!

Nätverk mellan mentorer är bra för att utveckla och ge stöd åt mentorsrollen. I dessa nätverk kan man som mentor bolla ideér med varandra, något som jag tycker verkar mycket bra, då mentor rollen är ny för många av oss.

Kapitel 2 handlar om att bli en professionell lärare och vad det innebär s.34

Frelin(2012) menar att professionalitet är ett vidare begrepp än kompetens eftersom professionalitet också har med omdöme att göra. Lärare måste välja handlingar utifrån specifika situationer och då använder de sitt omdöme. Förmågan att bygga relationer är grunden för lärararbetet- relationer som underlättar barnens lärande sk undervisningsrelationer. En lärare beskriver detta så här:

”Man ska inte vara som en kompis men ändå naturlig, inte som en förälder men ändå vuxen, inte privat men personlig och inte som att umgås på fritiden men ändå ha en nära relation.” (Frelin, 2012:43)

Samspelet och interaktionen mellan elev och lärare är viktigt i undervisningen- här skapas en positiv och avspänd lärande miljö.Jag kan se paralleller mellan elev-lärare, lärare-metor då det gäller vikten av att skapa goda relationer och lärande miljö. Även vikten av att vara professionell i våra olika roller.

Kapitel 3 handlar om relation mentor och nyutbildad kollega s.65

Relationen mellan mentorn och den nyutbildade kollegan bygger på ömsesidig respekt.  Förhållandet är inte helt jämlikt eftersom den nyutbildade är i beroendeställning till mentorn. Därför är det ännu mer viktigt att man som mentor är lyhörd för den nyutbildade och ser denne som en unik kollega.
Samtal och dialog med den nya kollegan. Mentorn kan ställa sig frågan ”Talar jag till eller med min nya kollega?” ”Tillåter jag den andre att utmana mig i samtalet?” (s.69)

Ovanstående frågor tycker jag är intressanta. Hur gör jag i samtalet? Hur ser min dialog ut? Allt för ofta hamnar jag i samtal där dialogen inte är i fokus. Det är så lätt att ge råd, tala om vad man själv tycker och tänker istället för att öppna upp och låta den andre utmana mig i samtalet så att samklang uppstår.
Sociala band byggs upp i kommunikation menar Thomas Scheff (Scheff, 1997) Dessa sociala band finns mellan människor som kommunicerar med varandra. Sociala band är det kitt som förenar oss med omvärlden och det som gör oss till sociala varelser enligt Thomas Scheff. Allt vi uttrycker i kommunikation med andra människor påverkar de sociala banden. När dessa band byggs så blir relationen stabilare än tidigare. Hur vi talar med och till varandra har stor betydelse för de sociala banden mellan oss.

Kapitel 4 Om mentorskap och professionsutveckling i förskolan s.87

I detta kapitel fastnar jag främst vid tanken kring mentorns roll, att vara den som stöttar, lyssnar och bygger förtroendefulla möten där adepten kan känna sig trygg i att det som sägs mellan adept och mentor stannar mellan dessa. Detta ser jag som oerhört viktigt. Författaren nämner också att adepten har ett eget yrkesansvar- där han/hon har ansvar för vad som tas upp i samtalet med mentorn. Jag tycker återigen om tanken att vi tillsammans gör introduktionsåret meningsfullt. Både adepten och mentorn har ansvar för att det sker ett lärande och en utveckling på det yrkesmässiga, personliga och sociala planet. 
I texten står det att mentorn måste guida men inte ta kontroll över adeptens handlingar
(s103). Adepten måste visa sin vilja att ta ansvaret för sina handlingar.

Följande kapitel handlar om Introduktionsåret- ett kollegialt utvecklingsarbete.

Här tar jag en liten paus för tillfället ;-)

Samtalsfärdigheter fortsättning...

De följande kapitlen i boken tar bland annat upp olika slags samtalsfärdigheter så som att medla mellan parter, förändra med jag-budskap, ifrågasätta och konfrontera.
Det jag vill lyfta fram är att aktivt lyssnande, tajming, öppna frågor, tydlighet samt användandet av ett enkelt språk är några av de ingredienser som ligger till grund för ett bra samtal. Respekt och förtroende för varandra är också oerhört viktigt. Dessa färdigheter nämns vid upprepade tillfällen i boken. 

Hur gör man då för att skapa en god relation i samtalet? 
Jag tror att det är viktigt att medparten känner att jag är genuint intresserad av vad han/hon har att säga. Detta kan jag visa just genom att lyssna aktivt, ställa nyfikna frågor, tänka på mitt kroppsspråk samt visa empati.

Vissa samtal är vägledande, dessa läser jag om i kapitel 10. Vid vägledande samtal krävs sakkunskap. Vägledaren tar reda på vem hon möter, vilka förutsättningar samt vilken ambitionsnivå den personen har. Starta samtalet med att lyssna aktivt. Här nämns den sk "Sokratiska dialogen" dvs växelverkan av frågor som klargör medpartens resonemang- dessa gör så att samtalet blir ett samarbete. Största fördelen är att medparten ges initiativet i samtalet och i sitt liv, något som går förlorat när vägledaren instruerar. Vägledaren ställer frågor som medparten kan svara på och problemet beskrivs så konkret som möjligt. I vägledande samtal kan råd ges i fyra steg: 1) medpartens bild, 2) en gemensam bild, 3) medpartens förslag, 4) gemensamma förslag på lösningar. Målet med de fyra stegen är att komma fram med så många förslag som möjligt utan att stanna upp och värdera dem. Målet är också att medparten är aktiv. Förslagen rangordnas utifrån för och nackdelar. Denna samtalsmodell tar tid men medparten känner sig aktiv, ansvarstagande och accepterad. Målet med dessa motiverade samtal är att visa medparten vad den vinner på förändring.

Hur ska man nu träna dessa olika samtalsfärdigheter? 
Rollspel är ett alternativ som nämns i boken. Här kan man träna en färdighet i taget exempelvis aktivt lyssnande, spegling, öppna frågor. Då vi har tränat rollspel på utbildningen så har jag känt mig lite obekväm. Jag tycker det är svårt att "få till " de rätta frågorna. Känns inte alltid helt bekvämt men jag vet att övning ger "samtalsfärdigheter". Jag får helt enkelt ta till mig orden i kapitel 12:

" Färdigheten behöver inte kännas bra för mig, däremot för den jag samtalar med." 

Dessa ord får avsluta min sammanfattning och reflektion över boken "Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap" av Erik Rautalinko.
En bok som jag tycker har gett mig ännu mer "kött på benen" då det gäller samtal.

Nu ska jag fortsätta praktisera dessa samtalsfärdigheter tillsammans med min lärarstudent de kommande veckorna. Det ser jag fram emot!