Pedagogisk dokumentation- Vad? Hur? Varför?

Pedagogisk dokumentation - Vad? Hur? Varför?

Pedagogisk dokumentation är för mig något väldigt stort och komplext. Pedagogisk dokumentation är något mer än dokumentation i allmänhet. Det är ett förhållningssätt, ett redskap för att föra arbetet med barnen framåt- dvs utveckling, samt ett sätt att säkerställa kvalitén i förskoleklassen.

Jag kommer här presentera två olika episoder då dokumentationen utvecklas till pedagogisk dokumentation, genom mitt sätt att se det.

I vår förskoleklass är det viktigt med fantasi och glädje. Vi arbetar bland annat med upplevelsebaserat lärande. På våra skogsutflykter händer det att barnen får träffa på olika figurer, eller får olika uppdrag. Vid ett tillfälle hade barnen fått ett hemligt meddelande från Trulle och Trulsa. De var ute i skogen och vill gärna träffa barnen. I skogen hittade vi två små halsdukar som hängde på en gren. Vem tillhörde dessa? Barnen letade tillsammans och till slut hittade de Trulle och Trulsa som satt vid ett träd. Barnen undrade om halsdukarna var trollens, och det var de. Barnen letade vidare i skogen, fast beslutna om att hitta Trulles hus. De hade tidigare hört introduktions sagan om Trulle, där vägen till huset var väl beskrivet. På vägen hittade barnen något som de trodde var Trulles gamla skidor (två rostiga järn beslag), fantasin var det inget fel på! Vi kom aldrig fram till Trulles  hus denna gången, men en bit på väg i alla fall.  

                                                   

 

Hela den här upplevelsen dokumenterade vi genom att filma med Ipad samt fotografera. När vi kom tillbaka till skolan fick barnen dokumentera i sina böcker vad de varit med om. Några barn valde att rita, andra skrev några ord om vad de hade varit med om. Dagen efter så fick barnen berätta vad de upplevt och vad de valt att rita eller skriva. Ett barn hade inte varit med om upplevelsen, så vi tittade tillsammans på filmen och återupplevde stunden i skogen igen. 

Som vuxen är det viktigt att samtala med barnen om händelser, att ställa meningsfulla frågor som får barnen att reflektera över vad som skett och i detta fall få barnen att utveckla sin fantasi. Frågor som ”Hur tror du att Trulles skidor hamnat här i skogen?” kan få fantasin att skena iväg! Barnen utvecklar sin kreativa förmåga och sitt tänkande. Lenz Taguchi nämner i sin bok att kommunikationen kring dokumentationen är viktig för det fortsatta arbetet. Jag ser här vikten att ta sig tid i samtal med barnen, att lyssna på deras tankar och utmana dem i deras funderingar- då blir dokumentationen pedagogisk. 

Andra tillfällen då vi dokumenterar flitigt är när vi har ”Mattekul”. Barnen får olika uppdrag, oftast två och två. De områden som vi arbetat mycket med är sortering och mönster. Barnen får olika material och tillsammans lägger de mönster. Ett barn börjar och det andra barnet ska lägga likadant mönster som kompisen gjort. Därefter får de beskriva hur de gjort och hur mönstret uppstått. Detta för att sätta ord på hur de tänkt. Barnen dokumenterar i sina böcker genom att rita av sitt mönster, därefter berättar de för oss vuxna hur de gjort och hur de resonerat tillsammans.  

                                                                                                                                                   

Jag ser att barnen utvecklar sin förmåga att resonera och förklara hur de tänkt. Vid dessa tillfällen har vi som vuxna dokumenterat genom att filma och fotografera. Jag ser en fördel med att filma då man kan gå tillbaka och lyssna på vad barnen säger och hur de sätter ord på sin kunskap.

Ett av skolans uppdrag är att utveckla barns språkliga förmåga.

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (Lgr 11)

Det är viktigt att utmana barnen vidare i sin utveckling- Hur tar vi nästa steg? Här är dokumentationen ett bra underlag.

Pedagogisk dokumentation bygger mycket på den vuxnes förhållningssätt, att vara lyhörd för det enskilda barnets behov, men också för hela gruppen. Lenz Taguchi skriver ”Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnen och deras strategier och tankar på nytt- om och om igen- men också vad vi själva säger och gör i samspelet med barnen.” (s.104)

Med ett reflekterande förhållningssätt får vi möjlighet att ompröva och bygga vidare på de erfarenheter vi gjort tillsammans med barnen och andra vuxna, men också tänka om och tänka nytt. Vi knyter samman teori och praktik och på så sätt kan vi bli delaktiga i producerandet av ny kunskap kring barns kunskapsskapande enligt Lenz Taguchi. Den pedagogisk dokumentationen blir en viktig bas för utvärdering, men också fortbildning av och om verksamheten. Genom pedagogisk dokumentation kvalitets säkrar vi på så vis

verksamheten.

För att kvalitén ska bli så likvärdig som möjligt är det viktigt att vi ständig för diskussioner i vårt arbetslag. Jag ser att frågorna i överskriften, Pedagogisk dokumentation- Vad? Hur? Varför? är viktiga att resonera och reflektera kring. Likaså hur vi förhåller oss till barns lärande och utveckling och hur vi kommunicerar. Det är även viktigt att vi vuxna vågar utmana varandras tankar och att uppmuntra varandra att tänka om och tänka nytt. Då tror jag att vi tillsammans kan utveckla en verksamhet med hög kvalitét.

Emsheimer skriver ”Var inte rädda för att utmana varandra- genom utmaning kan förståelsen bättre prövas” (s.192)

Referens litteraturlista:

Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade

reflektionen. Lund: Studentlitteratur

Lenz Taguchi. H.(1997) Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan/curriculum.htm?tos=gr&a=1#anchor_1

På gång med Unikum

Nu är vi på gång med unikum! Vi startar med våra lära-känna-samtal denna veckan och kommer att använda oss av samtalsmodeller som finns i unikum. Det känns jätte bra att komma i gång!
I våra förskoleklasser har vi kommit olika långt, men så får det vara. Det vikigaste är ATT vi startat! Några har börjat blogga och lagt upp lite upplevelse bilder. Vi kommer framöver att diskutera mer på djupet vad pedagogisk dokumentation är, vad vi ska dokumentera, skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation. 
Jag ser det som två parallella processer- den ena är att vi ska lära oss verktyget "Unikum" och den andra är innehållet- " Vad dokumenterar vi och varför?", "Vad får dokumentationen för konsekvenser i vårt fortsatta arbete?"
Det känns som om vi alla är "taggade" och jag ser med spänning på hur den fortsatta utvecklingen med vår dokumentation kommer bli.

iPad för dokumentation i förskolan

Här är en video om Ipad som dokumentations verktyg i förskolan. Jag tycker att videon visar på hur smidigt dokumentationen kan vara, men jag undrar också hur man kan gå vidare med det man dokumenterar. Antecknar pedagogerna det barnen reflekterar över eller låter de barnens tankar delas muntligt? Frågan fortsätter "Vad är pedagogisk dokumentation? och "När är dokumentationen pedagogisk?" 
I vilket fall så blir jag inspirerad av att fortsätta använda Ipaden vid dokumentation och reflektion!

Min nuvarande förståelse

Mina erfarenheter kring dokumentation är i första hand dokumentation i form av bilder som visar på barns lärande. Då jag arbetade i förskolan så började vi med analog portfolio. Diskussionerna var många och långa om vad? hur? och varför? vi skulle dokumentera. Vi samtalade i lärgrupper och reflekterade tillsammans. Processen tog lång tid och vi tog ett steg i taget. Jag ser idag att dokumentationen, på de förskolor som jag tidigare arbetat på, har förändrats och att de fortfarande är i full gång med att utveckla den pedagogiska dokumentationen. Idag är det i första hand den digitala dokumentationen som används.
De senaste fyra åren har jag arbetat i förskoleklass och jag ser att jag tyvärr har tappat mycket av den pedagogiska dokumentationen. Jag reflekterar mycket över mitt förhållningssätt, om hur barnen lär och vilka metoder som passar just den barngrupp vi har, men själva dokumentationen har inte prioriterats. Därför känner jag stort behov av denna kursen!
Som jag skrev i förra inlägget så är en fråga, "Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?" Jag får en tanke då jag läser boken "Varför pedagogisk dokumentation?" av  Hillevi Lenz Taguchi, Hon skriver "Att dokumentationen blir pedagogisk först när man reflekterar och börjar föreställa sig konsekvenser för det fortsatta arbetet," dvs "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation." (s.13)
Det jag själv reflekterar över är att just dokumentationen ska genom min/ barnens reflektion ge effekt på det fortsatta arbetet med barnen. Detta är en djupare dimension som inte tidigare varit helt klart för mig. Jag har känt mig ganska nöjd då jag har dokumenterat barns lärande och samtalat med barnen om vad de lärt sig men sedan har det stannat upp. Jag har kanske inte utnyttjat den dokumentation som funnits för att gå vidare i lärprocessen? Det är några av de tankar som jag fått så här i början av kursen. Jag funderar också på hur vi pedagoger i förskoleklasserna ska diskutera detta, vi behöver prioritera dessa frågor om vi ska nå någon förändring.
Hillevi Lenz Taguchi skriver i slutet av sin bok att vi med vår handlingskraft får experimentera oss fram, testa att ställa nya typer av frågor till barnen, göra något nytt och vänta för att se vad som händer. Det känns spännande!!!!!

Pedagogisk dokumentation

Nu startar nästa kurs för mig!
Det är med blandade känslor som jag hoppar på denna kurs. Jag är nyfiken på att lära mig mer om pedagogisk dokumentation men känner att jag har väldigt liten kunskap om detta. 
Då jag gick mentorsutbildningen i våras så kände jag att förskoleklassen hamnade mitt emellan förskola och skola då det gällde dokumentation, därför så sökte jag till kursen "Pedagogisk dokumentation med IT stöd" .
Vad är pedagogisk dokumentation? Hur kan jag använda dokumentationen i arbetet med barnen och kollegor? Det är några av de frågor som jag tänker på just nu. 
Jag ser vår grupp som en tillgång där alla har något att bidraga med! Det blir en lärorik och spännande höst som ligger framför mig där jag får möjlighet att reflektera över mitt eget lärande bla genom bloggen.

Mentors filosofi

Nu har jag gjort den sista examinationen i mentorsutbildningen. Vi skulle skriva vår egen mentorsfilosofi och så här är mina tankar kring mentorskap:

När jag började mentorskaps utbildningen så tänkte jag att mentorskap och handledning var samma sak. Detta har jag erfarit, under utbildningens gång, att så inte är fallet.

Mentorskap för mig är en resa tillsammans med adepten där vi båda är utbildade förskollärare men med olika erfarenheter och kunskaper. Adepten bidrar med ny kunskap och forskning, som kan leda till skolutveckling medan jag, som mentor, bidrar med många års erfarenhet och kunskap inom förskollärar yrket. Tillsammans lär vi av varandra.

För att lärande och utveckling ska ske behöver relationen mellan adepten och mentorn präglas av ömsesidig respekt. Helena Pokka nämner i sin föreläsning (140227) vikten av att behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv. Att bygga en god och trygg relation till adepten innefattar värme, vänlighet, respekt och lika värde. Det är viktigt att adepten känner förtroende för mentorn.

Vilka egenskaper behövs för att vara en bra mentor? U Lindgren och Å Morberg beskriver mentorns egenskaper på följande sätt (s.43): Mogen i sin yrkesroll, Empatisk, Noggrann, Tillitsfull, Omtänksam, Reflekterande.

Mentorn ska ha ett ödmjukt förhållningssätt där adeptens behov är i fokus. För att adepten ska känna att det är dennes behov som styr samtalet är det viktigt med samtalsstruktur. Mentorns uppgift är att leda samtalet framåt och att lyssna. Att lyssna innebär enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.58) att höra vad den andre säger, försöka förstå det den andre säger och sätta in det i rätt sammanhang samt få den jag lyssnar till att uppfatta att jag hört och försökt förstå.

Det finns olika samtalsmodeller att utgå från och jag har valt att beskriva modellen enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.43) Denna modell visar på tre faser. I fas 1 klargörs situationen ur adeptens perspektiv och mentorn lyssnar tålmodigt och ställer öppna och korta frågor. Här är det viktigt att mentorn låter adepten berätta färdigt och inte kommer med snabba ”lösningar”. Fas 1 avslutas med att mentorn sammanfattar/ kvitterar det adepten sagt och adepten godkänner alternativt tydliggör mentorns version. Under fas 2 försöker mentorn vidga adeptens perspektiv och få denne att se möjligheter eller hinder som inte tidigare setts. Som mentor behövs kreativitet, känslighet och mod för att få adepten att se möjligheter. Fas 2 avslutas med att tillsammans sätta upp realistisk och konkreta mål , allt enligt adeptens önskemål och behov. Under fas 3 skrivs en handlingsplan utifrån adeptens mål. Denna handlingsplan bör vara så konkret och realistisk som möjligt, så att det går att utvärdera och tydligt se att målet har uppnåtts. På detta sätt kan mentorn stötta adeptens personliga och professionella utveckling.

Som mentor är det viktigt att bli medveten om hur jag kommunicerar. Detta gäller såväl verbalt som kroppsspråk. Då jag lyssnar aktivt på vad adepten har att säga visar jag att jag är genuint intresserad av vad som sägs. Ett sätt att visa att jag lyssnar aktivt är att komma med uppmuntrande ord, ” Berätta mer, vad tänker du?…” Ett annat är att spegla det adepten sagt dvs återberätta med egna ord vad adepten sagt utan att värdera. Detta gör att adepten känner att jag är närvarande i samtalet och att fokus ligger på adepten. 

Några praktiska saker som jag tycker är viktigt inför introduktionsåret är att ha en tydlig plan för adepten. Denna plan görs i samråd med rektor/ förskolechef. Planen ska vara anpassad för adeptens specifika utvecklingsbehov och mentorn har en viktig uppgift att se, samtala om och dokumentera dessa. Regelbundna träffar med adepten både enskilt och i grupp krävs för att jag som mentor ska kunna vara ett bollplank för adepten.Vid dessa möten är det viktigt att adepten känner att det som sägs i samtalet ”stannar i rummet” dvs att adepten känner förtroende för mig som mentor. Introduktionsåret är ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. De nyutexaminerade får möjlighet till stöd i sin personliga och professionella utveckling och mentorn får i sin tur en kollega som delar med sig av den senaste forskning kring skolutveckling.

Jag tycker att utbildningen har gett mig mycket och jag hoppas att Mölndals stad kommer att använda oss mentorer inom en snar framtid!

Litteratur hänvisningar:

Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap.

Lindgren, U. & Morberg, Å. (2012). Introduktionsåret- Vägledning för mentorer och lärare.

Pokka, H. (140227) Föreläsning ”Svåra samtal”.

En härlig dag med lärgruppen

Idag har vår lärgrupp träffats och som vanligt var det lärorikt, spännande och roligt!
Vi tittade på samtalsfilmerna tillsammans och jag tycker att vi hade intressanta samtal kring innehållet. Det positiva med att sitta tillsammans är att man får olika perspektiv på det man ser. Alla var delaktiga i samtalet och vi hade en härlig stämning i gruppen.
Dagen avslutades med examination av filmerna och personligen tycker jag det är svårt med examinationer på nätet. Det märkligaste, tycker jag, är att man inte ser de andra medlemmarnas reaktioner på det man säger. Man kan inte "läsa av" de andra, här märker man att kroppsspråket har en stor betydelse i samtalet- något som saknas vid web baserad examination.
Nu har jag bara lite kvar på min mentorsfilosofi uppgift, ska bara fila lite extra på den!
Jag är så tacksam över att jag har fått gå mentorsutbildningen, den har lärt mig massor!