Processdokumentation - sammanfattning

Under kursen Pedagogisk dokumentation med IKT-stöd har jag fått många nya insikter. Här ska jag försöka sammanfatta en del av de lärdomar jag fått.

En stor fråga som jag brottats med under hela kursen är ”Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?” För mig blir dokumentationen pedagogisk då jag tillsammans med barnen samtalar och reflekterar över deras lärande. Vidare att mitt arbetssätt förändras utifrån de kunskaper barnen fått så att jag utmanar dem att lära nytt samt gå vidare i sin lärprocess. Det är viktigt att barnen ser sitt eget lärande. Jag som pedagog har en stor roll i detta- att göra barnen uppmärksamma på vad de lärt genom att ställa frågor som får barnen att reflektera och beskriva sin lärprocess.

Hillevi Lenz Taguchi skriver "Att dokumentationen blir pedagogisk först när man reflekterar och börjar föreställa sig konsekvenser för det fortsatta arbetet," dvs "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation." (s.13) 

En annan tanke som jag fått är hur min barnsyn påverkar dokumentationen. Bente Svennings bok ”Vad berättas om mig?” fick mig att reflektera över mitt eget förhållningssätt då det gäller respekten för det enskilda barnet. Hon menar att alla barn kanske inte vill bli dokumenterade eller visa upp det de gjort. Detta hände mig för ett tag sedan…. En pojke ville inte sätta upp en teckning han gjort. Jag hade med mig de tankar jag fått från boken och kände att jag måste visa pojken den respekt han förtjänar, så han fick helt enkelt välja att sätta upp teckningen eller sätta in den i sin pärm. Han valde att sätta in teckningen i pärmen. Många gånger handlar våra val att visa upp vår dokumentation inför föräldrar, men under kursens gång har min syn på detta förändrats. Visst ska vi vara stolta över vad som dokumenteras, men vi får inte glömma respekten för det enskilda barnet.

Vad är då den fortsatta utmaningen för mig? Jo, jag vill att den pedagogiska dokumentationen ska bli en naturlig del av vårt arbetssätt i förskoleklassen. Vi behöver fortsätta våra diskussioner kring Vad? och Hur? vi dokumenterar, samt hur detta påverkar vårt fortsatta arbete. Det viktigaste är att vi blir medvetna om vårt förhållningssätt och tar med barnen ännu mer i dokumentationen, så att de känner sig delaktiga i sitt eget lärande. ”Vi ska lära barnen lära,” som Roger Ellmin säger i sin föreläsning. 

Vidare vill jag använda Unikum som dokumentationsverktyg, där barnens lärlogg blir nästa steg. Det blir en digital portfolio där utvalda delar av barnens kunskapsutveckling sparas.

Jag ser fram emot en vårtermin där dokumentationen blir en naturlig del i vår vardag.

Referens litteratur och föreläsning:

Lenz Taguchi. H.(1997) Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag

Svenning, B. (2014). Vad berättas om mig? Barns rättigheter och möjligheter

till inflytande i förskolans dokumentation. Lund: Studentlitteratur
Portfolio & Portfoliometodik. Föreläsning av Fil.dr, leg. psykolog Roger Ellmin 

Inspelat 20121030 Interaktiva medier och lärande Krister Lindwall & Eva Mårell-Olsson

Portfolio och portfoliometodik

Portfolio och portfoliometodik utgår från läroplanens mål. Varje elev ska utveckla ett allt större ansvar för sina studier och utveckla en förmåga att själv bedöma sina resultat. Eleven ska vara huvudperson i sitt eget lärande och lära sig självvärdering. Varje elev har också rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån läroplanens mål.Tanken med portfolio och portfoliometodik är alltså att lära eleven att lära.
Portfoliometodikens idé bygger på att träna eleven att lära sig utveckla en egen förståelse, hjälpa eleven att få fatt i sin egen utveckling inom olika områden, samt möjlighet att gå tillbaka, jämföra och fundera kring sin egen kunskapsutveckling.
För att detta ska vara möjligt krävs ett trevägs samarbete mellan lärare, elev och föräldrar.
Portfolio följer eleven och ett urval av den kunskapsutveckling som skett sparas i portfolion. Detta urval sker i dialog med eleven, och ska gynna hen. Portfolion är en lärstrategi där eleven lär sig sätta upp mål, fokusera uppmärksamheten, själv värdering, metakognitivt tänkande samt reflektion. Portfoliometodiken är också ett förhållningssätt som fokuserar på det positiva, ser vad eleven kan och dess möjligheter samt vad som kan förbättras.
Portfolio är också en strategi för bedömning och värdering samt en kommunikations strategi. Genom detta lär sig eleven att arbeta med bedömning och värderings kriterier, sätta upp mål, genomföra samt utvärdera sitt arbete. Portfolion uppmuntrar olika samtal kring lärandet och eleven lär sig sätta ord på lärprocessen. Roger Ellmin nämner i sin föreläsning några nyckelkomponenter i portfolioarbetet för reflektion : 

• Vad man gör?, 
• Varför man gör det ? 
• Vad blev resultatet? 
• Hur går man vidare? 

Dessa frågor får eleven att beskriva, analysera samt planera sitt arbete framåt. Reflektionen bör göras kontinuerligt, före, under och efter arbetet.

Portfolion är också ett bra redskap vid utvecklingssamtal. Eleven kan visa konkret vad hen gjort och vilken kunskapsutveckling som skett samt vad hen vill lära. Även här läggs fokus på elevens styrkor. Eleven kan också jämföra sig själv med sig själv över tid och se utvecklingen lättare. Föräldrar får ett konkret material att samtala kring och ser sitt barns utveckling. Lärare kan genom portfolion lättare individualisera och ge stöd till eleven. Här ser man vikten av trevägs samarbetet mellan eleven, föräldrar samt lärare. Genom portfolion får alla en konkret bild av elevens lärprocess och kunskapsutveckling.

Portfolio har tidigare,för det mesta,varit analog men jag ser att utvecklingen mot en digital portfolio är ett steg i rätt riktning. Dagens samhälle inkluderar digitala verktyg och det möjliggör att lättare arkivera, länka, sammankoppla läroplanen till det eleven gör/ lär sig. 
I vår skola har vi börjat använda unikum som ett dokumentations verktyg och här ser jag möjligheter att dokumentera elevers kunskapsutveckling. Min största utmaning är att utveckla mitt förhållningssätt och ”släppa in” dokumentationen i elevernas och min vardag. Jag ser många möjligheter och tycker det är spännande att vara en del i denna process!

Jag vill avsluta med några tänkvärda ord som Roger Ellmin sa i sin föreläsning,"...Det är viktigt att portfolio är ett redskap för lärande-inte bara en lagringsmetod.... Lyckas vi behålla detta så är den digitala portfolion ett kraftfullt verktyg i elevers lärande!"

Portfolio & Portfoliometodik. Föreläsning av Fil.dr, leg. psykolog Roger Ellmin 

Inspelat 20121030 Interaktiva medier och lärande Krister Lindwall & Eva Mårell-Olsson

Lgr11. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.

Stockholm: Edita (2.7)

Diskussion kring pedagogisk dokumentation

Under hösten har vi i mitt arbetslag haft diskussioner kring hur och vad vi dokumenterar. Vi har börjat diskussionen om vad som skiljer dokumentation från pedagogisk dokumentation. Tillsammans har vi konstaterat att vi alla dokumenterar olika händelser och upplevelser, men vi brister i samtalen med barnen om vad vi dokumenterat. Detta är något som vi ska bli bättre på. Jag ser det som en utmaning att vidare utveckla detta - ett steg som vi tillsammans ska ta. Vi behöver fortsätta våra samtal och se över hur vi får med barnen i vår dokumentation, så att det blir lärande tillfällen för barnen och oss!
Jag är ofta ivrig och vill se resultat direkt men jag inser att det tar tid att implementera nya verktyg och förhållningssätt gällande pedagogisk dokumentation! Nästa steg blir att fokusera på att samtala med barnen vad de lärt, vad de gjort och vad de tänkt utifrån vår dokumentation.
Jag ser fram emot en vårtermin där den pedagogiska dokumentationen tar större plats i vår vardag.

Ibland blir det inte som man tänkt sig....

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det blir bra ändå!

Dagen då jag skulle börja spela in min podcast började lite fel. Ett av de barn som jag skulle ha med i mitt samtal blev sjukt och kunde inte deltaga. Jag fick snabbt tänka om. Programide´n fanns kvar och jag bestämde mig för att genomföra det jag tänkt med endast ett barn. Jag hade en bild av hur detta skulle gå till och jag var förberedd med frågor till pojken. Samtalets inriktning var barns tankar om "Mattekul" som vi har i förskoleklass. Då jag startar samtalet frågar jag pojken om han kan berätta om vad vi gör då vi har "Mattekul". Dröm om min förvåning då han svarar "Vi plussar och minusar"... Inte riktigt det jag hade tänkt... I min värld så gör vi väldigt mycket praktisk matte då vi har "Mattekul", vi bygger tal, lägger mönster, spelar spel, har fingerbingo mm. Detta får mig att reflektera över hur barnen ser på det vi gör. Visst "plussar och minusar" vi, men för mig är "Mattekul" så mycket mer! Att samtala, tänka och resonera kring tal, mönster och mängder anser jag är viktigt. Då får barnen en förståelse för matematiken.

Pojken fortsätter i vårt samtal att prata kring siffror. Han nämner att han tycker om att följa siffra till siffra. Detta gör han mycket hemma i sin pysselbok. Pojken uttrycker att han tycker om matte och han känner sig bra på det. Det är en viktig känsla och jag som pedagog har ett stort ansvar att fortsätta arbeta så att han känner lust att lära mer matte och att göra det på ett roligt och varierat sätt.

Är denna podcast en pedagogisk dokumentation eller inte? Jo, jag tycker att jag fått en inblick i hur pojken ser på matematik och jag ser också att jag behöver utveckla, utmana och inspirera honom och de andra barnen i vår klass att fortsätta tycka om matte, så att det verkligen blir "Mattekul"!

Ett litet hinder på vägen, då jag ville ha med en underbart svängig mattesång som jag hittat på Youtub, är att jag i skrivande stund inte fått kontakt med upphovsmannen. Jag har mailat och väntar på svar. Jag håller alla tummar jag har att han hör av sig och ger mig klartecken. Det hade varit "pricken över i:et"! 

Podcast

Nästa uppgift i vår utbildning är att gör en podcast. Vilken utmaning! Jag är verkligen nybörjare då det gäller detta! Har inte ens arbetat med programmet "Garageband".... 
I tisdags var jag på det "öppna huset" för att få hjälp och då fick jag en liten inblick i hur själva programmet "Garageband" fungerar. Jag blev inspirerad och tänkte att detta nog ska gå bra trots min ringa erfarenhet ;-)
Innehållet i min podcast kommer att främst bestå av samtal med två barn kring vad de tycker att matematik är och hur de upplever vårt "Mattekul" i förskoleklassen. Jag ser med spänning på hur det kommer att bli! Hoppas tekniken är med mig då vi startar vår inspelning!

Vad berättas om mig?

Jag har läst boken "Vad berättas om mig?" av Bente Svenning.
Boken handlar om barns rättigheter och möjligheter till inflytande i dokumentationen och riktar sig främst till förskolan.
Boken ger mig många funderingar kring vem som "äger" dokumentationen. Jag rannsakar mig själv och ställer mig frågan "För vem dokumenterar jag?","Får barnen vara med och påverka vad som dokumenteras?".
Många gånger möter jag barn som säger "Kan inte du ta kort på vårt bygge, teckning osv?" De visar stolt upp sig på bilden, oftast med ett härligt leende, men det finns barn enl Bente Svenning som faktiskt inte vill bli fotograferade/ dokumenterade. Hur lyhörd är jag för dessa barn? Ibland så tror jag att vi dokumenterar för att visa föräldrarna hur mycket vi gör i förskolan/ förskoleklassen. Denna dokumentation tycker jag är viktig men vi får inte glömma respekten för de enskilda barnen och deras inflytande över vad som berättas om dem.

Bente Svenning nämner också begreppen "barnperspektiv och barns perspektiv". Hon menar att vårt sätt att möta och skapa relationer till barnen påverkas av vårt barnperspektiv.
Ett barns perspektiv kan bli synligt när barnet får komma med sina egna tankar och funderingar utan att de tolkas av vuxna. Ofta tror vi vuxna enl Bente Svenning , att vi vet vad barnen känner/ är bäst för dem och handlar där efter. Hon lyfter även fram vikten av vår barn syn och hur den påverkar vårt handlande. Lyhördhet och respekt för varje barns integritet är några av de ord som jag tar med mig.

Jag tycker att boken ger mig ännu mer funderingar och jag reflekterar över hur jag själv förhåller mig till dokumentationen och till respekten för det enskilda barnets önskan och vilja att vara en del av förskolan/ skolans dokumentation.

Detta var några av de tankar jag fått då jag läst boken " Vad berättas om mig?" av Bente Svenning

Pedagogisk dokumentation- Vad? Hur? Varför?

Pedagogisk dokumentation - Vad? Hur? Varför?

Pedagogisk dokumentation är för mig något väldigt stort och komplext. Pedagogisk dokumentation är något mer än dokumentation i allmänhet. Det är ett förhållningssätt, ett redskap för att föra arbetet med barnen framåt- dvs utveckling, samt ett sätt att säkerställa kvalitén i förskoleklassen.

Jag kommer här presentera två olika episoder då dokumentationen utvecklas till pedagogisk dokumentation, genom mitt sätt att se det.

I vår förskoleklass är det viktigt med fantasi och glädje. Vi arbetar bland annat med upplevelsebaserat lärande. På våra skogsutflykter händer det att barnen får träffa på olika figurer, eller får olika uppdrag. Vid ett tillfälle hade barnen fått ett hemligt meddelande från Trulle och Trulsa. De var ute i skogen och vill gärna träffa barnen. I skogen hittade vi två små halsdukar som hängde på en gren. Vem tillhörde dessa? Barnen letade tillsammans och till slut hittade de Trulle och Trulsa som satt vid ett träd. Barnen undrade om halsdukarna var trollens, och det var de. Barnen letade vidare i skogen, fast beslutna om att hitta Trulles hus. De hade tidigare hört introduktions sagan om Trulle, där vägen till huset var väl beskrivet. På vägen hittade barnen något som de trodde var Trulles gamla skidor (två rostiga järn beslag), fantasin var det inget fel på! Vi kom aldrig fram till Trulles  hus denna gången, men en bit på väg i alla fall.  

                                                   

 

Hela den här upplevelsen dokumenterade vi genom att filma med Ipad samt fotografera. När vi kom tillbaka till skolan fick barnen dokumentera i sina böcker vad de varit med om. Några barn valde att rita, andra skrev några ord om vad de hade varit med om. Dagen efter så fick barnen berätta vad de upplevt och vad de valt att rita eller skriva. Ett barn hade inte varit med om upplevelsen, så vi tittade tillsammans på filmen och återupplevde stunden i skogen igen. 

Som vuxen är det viktigt att samtala med barnen om händelser, att ställa meningsfulla frågor som får barnen att reflektera över vad som skett och i detta fall få barnen att utveckla sin fantasi. Frågor som ”Hur tror du att Trulles skidor hamnat här i skogen?” kan få fantasin att skena iväg! Barnen utvecklar sin kreativa förmåga och sitt tänkande. Lenz Taguchi nämner i sin bok att kommunikationen kring dokumentationen är viktig för det fortsatta arbetet. Jag ser här vikten att ta sig tid i samtal med barnen, att lyssna på deras tankar och utmana dem i deras funderingar- då blir dokumentationen pedagogisk. 

Andra tillfällen då vi dokumenterar flitigt är när vi har ”Mattekul”. Barnen får olika uppdrag, oftast två och två. De områden som vi arbetat mycket med är sortering och mönster. Barnen får olika material och tillsammans lägger de mönster. Ett barn börjar och det andra barnet ska lägga likadant mönster som kompisen gjort. Därefter får de beskriva hur de gjort och hur mönstret uppstått. Detta för att sätta ord på hur de tänkt. Barnen dokumenterar i sina böcker genom att rita av sitt mönster, därefter berättar de för oss vuxna hur de gjort och hur de resonerat tillsammans.  

                                                                                                                                                   

Jag ser att barnen utvecklar sin förmåga att resonera och förklara hur de tänkt. Vid dessa tillfällen har vi som vuxna dokumenterat genom att filma och fotografera. Jag ser en fördel med att filma då man kan gå tillbaka och lyssna på vad barnen säger och hur de sätter ord på sin kunskap.

Ett av skolans uppdrag är att utveckla barns språkliga förmåga.

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (Lgr 11)

Det är viktigt att utmana barnen vidare i sin utveckling- Hur tar vi nästa steg? Här är dokumentationen ett bra underlag.

Pedagogisk dokumentation bygger mycket på den vuxnes förhållningssätt, att vara lyhörd för det enskilda barnets behov, men också för hela gruppen. Lenz Taguchi skriver ”Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnen och deras strategier och tankar på nytt- om och om igen- men också vad vi själva säger och gör i samspelet med barnen.” (s.104)

Med ett reflekterande förhållningssätt får vi möjlighet att ompröva och bygga vidare på de erfarenheter vi gjort tillsammans med barnen och andra vuxna, men också tänka om och tänka nytt. Vi knyter samman teori och praktik och på så sätt kan vi bli delaktiga i producerandet av ny kunskap kring barns kunskapsskapande enligt Lenz Taguchi. Den pedagogisk dokumentationen blir en viktig bas för utvärdering, men också fortbildning av och om verksamheten. Genom pedagogisk dokumentation kvalitets säkrar vi på så vis

verksamheten.

För att kvalitén ska bli så likvärdig som möjligt är det viktigt att vi ständig för diskussioner i vårt arbetslag. Jag ser att frågorna i överskriften, Pedagogisk dokumentation- Vad? Hur? Varför? är viktiga att resonera och reflektera kring. Likaså hur vi förhåller oss till barns lärande och utveckling och hur vi kommunicerar. Det är även viktigt att vi vuxna vågar utmana varandras tankar och att uppmuntra varandra att tänka om och tänka nytt. Då tror jag att vi tillsammans kan utveckla en verksamhet med hög kvalitét.

Emsheimer skriver ”Var inte rädda för att utmana varandra- genom utmaning kan förståelsen bättre prövas” (s.192)

Referens litteraturlista:

Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade

reflektionen. Lund: Studentlitteratur

Lenz Taguchi. H.(1997) Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag

http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan/curriculum.htm?tos=gr&a=1#anchor_1

På gång med Unikum

Nu är vi på gång med unikum! Vi startar med våra lära-känna-samtal denna veckan och kommer att använda oss av samtalsmodeller som finns i unikum. Det känns jätte bra att komma i gång!
I våra förskoleklasser har vi kommit olika långt, men så får det vara. Det vikigaste är ATT vi startat! Några har börjat blogga och lagt upp lite upplevelse bilder. Vi kommer framöver att diskutera mer på djupet vad pedagogisk dokumentation är, vad vi ska dokumentera, skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation. 
Jag ser det som två parallella processer- den ena är att vi ska lära oss verktyget "Unikum" och den andra är innehållet- " Vad dokumenterar vi och varför?", "Vad får dokumentationen för konsekvenser i vårt fortsatta arbete?"
Det känns som om vi alla är "taggade" och jag ser med spänning på hur den fortsatta utvecklingen med vår dokumentation kommer bli.

iPad för dokumentation i förskolan

Här är en video om Ipad som dokumentations verktyg i förskolan. Jag tycker att videon visar på hur smidigt dokumentationen kan vara, men jag undrar också hur man kan gå vidare med det man dokumenterar. Antecknar pedagogerna det barnen reflekterar över eller låter de barnens tankar delas muntligt? Frågan fortsätter "Vad är pedagogisk dokumentation? och "När är dokumentationen pedagogisk?" 
I vilket fall så blir jag inspirerad av att fortsätta använda Ipaden vid dokumentation och reflektion!

Min nuvarande förståelse

Mina erfarenheter kring dokumentation är i första hand dokumentation i form av bilder som visar på barns lärande. Då jag arbetade i förskolan så började vi med analog portfolio. Diskussionerna var många och långa om vad? hur? och varför? vi skulle dokumentera. Vi samtalade i lärgrupper och reflekterade tillsammans. Processen tog lång tid och vi tog ett steg i taget. Jag ser idag att dokumentationen, på de förskolor som jag tidigare arbetat på, har förändrats och att de fortfarande är i full gång med att utveckla den pedagogiska dokumentationen. Idag är det i första hand den digitala dokumentationen som används.
De senaste fyra åren har jag arbetat i förskoleklass och jag ser att jag tyvärr har tappat mycket av den pedagogiska dokumentationen. Jag reflekterar mycket över mitt förhållningssätt, om hur barnen lär och vilka metoder som passar just den barngrupp vi har, men själva dokumentationen har inte prioriterats. Därför känner jag stort behov av denna kursen!
Som jag skrev i förra inlägget så är en fråga, "Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?" Jag får en tanke då jag läser boken "Varför pedagogisk dokumentation?" av  Hillevi Lenz Taguchi, Hon skriver "Att dokumentationen blir pedagogisk först när man reflekterar och börjar föreställa sig konsekvenser för det fortsatta arbetet," dvs "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation." (s.13)
Det jag själv reflekterar över är att just dokumentationen ska genom min/ barnens reflektion ge effekt på det fortsatta arbetet med barnen. Detta är en djupare dimension som inte tidigare varit helt klart för mig. Jag har känt mig ganska nöjd då jag har dokumenterat barns lärande och samtalat med barnen om vad de lärt sig men sedan har det stannat upp. Jag har kanske inte utnyttjat den dokumentation som funnits för att gå vidare i lärprocessen? Det är några av de tankar som jag fått så här i början av kursen. Jag funderar också på hur vi pedagoger i förskoleklasserna ska diskutera detta, vi behöver prioritera dessa frågor om vi ska nå någon förändring.
Hillevi Lenz Taguchi skriver i slutet av sin bok att vi med vår handlingskraft får experimentera oss fram, testa att ställa nya typer av frågor till barnen, göra något nytt och vänta för att se vad som händer. Det känns spännande!!!!!

Pedagogisk dokumentation

Nu startar nästa kurs för mig!
Det är med blandade känslor som jag hoppar på denna kurs. Jag är nyfiken på att lära mig mer om pedagogisk dokumentation men känner att jag har väldigt liten kunskap om detta. 
Då jag gick mentorsutbildningen i våras så kände jag att förskoleklassen hamnade mitt emellan förskola och skola då det gällde dokumentation, därför så sökte jag till kursen "Pedagogisk dokumentation med IT stöd" .
Vad är pedagogisk dokumentation? Hur kan jag använda dokumentationen i arbetet med barnen och kollegor? Det är några av de frågor som jag tänker på just nu. 
Jag ser vår grupp som en tillgång där alla har något att bidraga med! Det blir en lärorik och spännande höst som ligger framför mig där jag får möjlighet att reflektera över mitt eget lärande bla genom bloggen.

Mentors filosofi

Nu har jag gjort den sista examinationen i mentorsutbildningen. Vi skulle skriva vår egen mentorsfilosofi och så här är mina tankar kring mentorskap:

När jag började mentorskaps utbildningen så tänkte jag att mentorskap och handledning var samma sak. Detta har jag erfarit, under utbildningens gång, att så inte är fallet.

Mentorskap för mig är en resa tillsammans med adepten där vi båda är utbildade förskollärare men med olika erfarenheter och kunskaper. Adepten bidrar med ny kunskap och forskning, som kan leda till skolutveckling medan jag, som mentor, bidrar med många års erfarenhet och kunskap inom förskollärar yrket. Tillsammans lär vi av varandra.

För att lärande och utveckling ska ske behöver relationen mellan adepten och mentorn präglas av ömsesidig respekt. Helena Pokka nämner i sin föreläsning (140227) vikten av att behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv. Att bygga en god och trygg relation till adepten innefattar värme, vänlighet, respekt och lika värde. Det är viktigt att adepten känner förtroende för mentorn.

Vilka egenskaper behövs för att vara en bra mentor? U Lindgren och Å Morberg beskriver mentorns egenskaper på följande sätt (s.43): Mogen i sin yrkesroll, Empatisk, Noggrann, Tillitsfull, Omtänksam, Reflekterande.

Mentorn ska ha ett ödmjukt förhållningssätt där adeptens behov är i fokus. För att adepten ska känna att det är dennes behov som styr samtalet är det viktigt med samtalsstruktur. Mentorns uppgift är att leda samtalet framåt och att lyssna. Att lyssna innebär enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.58) att höra vad den andre säger, försöka förstå det den andre säger och sätta in det i rätt sammanhang samt få den jag lyssnar till att uppfatta att jag hört och försökt förstå.

Det finns olika samtalsmodeller att utgå från och jag har valt att beskriva modellen enligt K Hägg och S M Kuoppa (s.43) Denna modell visar på tre faser. I fas 1 klargörs situationen ur adeptens perspektiv och mentorn lyssnar tålmodigt och ställer öppna och korta frågor. Här är det viktigt att mentorn låter adepten berätta färdigt och inte kommer med snabba ”lösningar”. Fas 1 avslutas med att mentorn sammanfattar/ kvitterar det adepten sagt och adepten godkänner alternativt tydliggör mentorns version. Under fas 2 försöker mentorn vidga adeptens perspektiv och få denne att se möjligheter eller hinder som inte tidigare setts. Som mentor behövs kreativitet, känslighet och mod för att få adepten att se möjligheter. Fas 2 avslutas med att tillsammans sätta upp realistisk och konkreta mål , allt enligt adeptens önskemål och behov. Under fas 3 skrivs en handlingsplan utifrån adeptens mål. Denna handlingsplan bör vara så konkret och realistisk som möjligt, så att det går att utvärdera och tydligt se att målet har uppnåtts. På detta sätt kan mentorn stötta adeptens personliga och professionella utveckling.

Som mentor är det viktigt att bli medveten om hur jag kommunicerar. Detta gäller såväl verbalt som kroppsspråk. Då jag lyssnar aktivt på vad adepten har att säga visar jag att jag är genuint intresserad av vad som sägs. Ett sätt att visa att jag lyssnar aktivt är att komma med uppmuntrande ord, ” Berätta mer, vad tänker du?…” Ett annat är att spegla det adepten sagt dvs återberätta med egna ord vad adepten sagt utan att värdera. Detta gör att adepten känner att jag är närvarande i samtalet och att fokus ligger på adepten. 

Några praktiska saker som jag tycker är viktigt inför introduktionsåret är att ha en tydlig plan för adepten. Denna plan görs i samråd med rektor/ förskolechef. Planen ska vara anpassad för adeptens specifika utvecklingsbehov och mentorn har en viktig uppgift att se, samtala om och dokumentera dessa. Regelbundna träffar med adepten både enskilt och i grupp krävs för att jag som mentor ska kunna vara ett bollplank för adepten.Vid dessa möten är det viktigt att adepten känner att det som sägs i samtalet ”stannar i rummet” dvs att adepten känner förtroende för mig som mentor. Introduktionsåret är ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. De nyutexaminerade får möjlighet till stöd i sin personliga och professionella utveckling och mentorn får i sin tur en kollega som delar med sig av den senaste forskning kring skolutveckling.

Jag tycker att utbildningen har gett mig mycket och jag hoppas att Mölndals stad kommer att använda oss mentorer inom en snar framtid!

Litteratur hänvisningar:

Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap.

Lindgren, U. & Morberg, Å. (2012). Introduktionsåret- Vägledning för mentorer och lärare.

Pokka, H. (140227) Föreläsning ”Svåra samtal”.

En härlig dag med lärgruppen

Idag har vår lärgrupp träffats och som vanligt var det lärorikt, spännande och roligt!
Vi tittade på samtalsfilmerna tillsammans och jag tycker att vi hade intressanta samtal kring innehållet. Det positiva med att sitta tillsammans är att man får olika perspektiv på det man ser. Alla var delaktiga i samtalet och vi hade en härlig stämning i gruppen.
Dagen avslutades med examination av filmerna och personligen tycker jag det är svårt med examinationer på nätet. Det märkligaste, tycker jag, är att man inte ser de andra medlemmarnas reaktioner på det man säger. Man kan inte "läsa av" de andra, här märker man att kroppsspråket har en stor betydelse i samtalet- något som saknas vid web baserad examination.
Nu har jag bara lite kvar på min mentorsfilosofi uppgift, ska bara fila lite extra på den!
Jag är så tacksam över att jag har fått gå mentorsutbildningen, den har lärt mig massor!

Examinations uppgift Svåra samtal

Har suttit hela dagen och försökt formulera mig kring vår examinations uppgift "Svåra samtal". Det är mycket som snurrar i huvudet men jag tror att jag fått med det viktigaste. Jag inser att svåra samtal kan vara så mycket. Olika för olika människor. Det viktigaste är att jag bortser från mig själv och mina egna känslor och ta fokus på den jag samtalar med. Att skapa en "varm" och respektfull känsla i samtalet trots det svåra som sker. Att behålla lugnet när någon "hoppar på" och attackerar är inte helt lätt. Hoppas allt jag läst och hört gror i mig så att jag kan ta fram den kunskapen då jag hamnar i svåra samtal

En heldag med lärgruppen

Idag har vi haft en heldag med lärgruppen! En intensiv och lärorik dag då vi skapat en film kring samtal med fokus på fas två i samtalsmodeller enligt K Hägg och S M Kouppa.
Vad mycket vi har lärt oss!
Med gemensamma krafter, där alla bidrog till skapandet av filmen, lyckas vi få ihop ett samtal där de olika färdigheterna tränades. Efter bara några omtagningar så var vi nöjda med resultatet, även om det kändes lite ovant att bli filmad....Denna film kommer senare att laddas upp i Pingpong.

Eftermiddagen ägnade vi åt Wiki sidan. Jag tycker att samarbetet i vår grupp fungerar fantastiskt bra. Vi bidrar alla med olika kompetenser och infallsvinklar. Lärandet blir gemensamt!
Jag har lärt mig hur man laddar upp en fil, youtube klipp, samt hur man länkar intressanta artiklar till vår Wiki sida. Helt fantastiskt, med tanke på att jag är en "digital invandrare" och aldrig tidigare gjort något liknande ;-) Kul!
Tack alla i lärgruppen för en rolig och lärorik dag!

IKT- information och kommunikations teknik

I tisdags var jag på en jätte inspirerande dag som handlade om IKT i förskolan.

Pedagoger från Ormås förskola och Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring användandet av Ipad samt dokumentations verktyget ”Unikum”.

Dagen gav mig en massa att tänka på och en vilja att pröva nytt! Med huvudet fullt av inspiration kom jag tillbaka till förskoleklassen och vi provade att använda Ipad på, för oss, nytt sätt. Vi tog med oss dessa ut i skogen. Barnen fick fritt välja hur de ville använda dem. Några barn fotograferade, andra gjorde små filmer om de vårtecken som vi såg. När vi kom tillbaka till skolan så kopplade vi upp Ipaden till storbild så att vi alla kunde se och reflektera över vad vi hade hittat i skogen. Här blev det ett nytt lärande tillfälle för barnen. De barn som hade fotograferat fick berätta vad de tagit för bilder och filmen visades till barnens stora glädje.

Vad har jag nu lärt mig av detta? Jo, jag som inte har sett Ipad som ett naturligt verktyg att använda börjar känna mig allt mer övertygad om att det är ett verktyg som är lätt använt och passar barnen. Jag ser att jag tar små steg framåt och upptäcker att jag tycker det är kul!

Ormås pedagogerna fick mig också att reflektera över att barnen lätt tar till sig digitala verktyg. Hur är jag rustad för att möta dessa ”digitala infödingar”, jag som är ”digital invandrare”? Jag måste, som jag skrivit i tidigare inlägg, ta barnen till hjälp för att lära tillsammans.

Detta gjorde jag nu i veckan. Vi skulle arbeta med appen ”Puppet pals” och jag hade bara gjort det vid några få tillfällen tidigare. Det uppstod lite problem och då frågade jag ett barn och han visade sin kompis (och mig) hur vi skulle göra. Detta lyfte jag inför hela gruppen, att pojken hjälpt mig att lösa app problemet. Han blev stolt och ännu mer villig att hjälpa nästa barn som behövde hjälp. Jag tror att pojkens självkänsla stärktes!

Pedagogerna från Bifrost förskola delade med sig av sina erfarenheter kring pedagogisk dokumentation i Unikum. Jag blev inspirerad och lyfte detta med min rektor då jag kom tillbaka till skolan. Jag upplever att förskoleklassen ofta kommer i kläm då det gäller olika saker. I detta fall användandet av Unikum. Förskolorna i vårt område använder detta dokumentations verktyg och de övriga klasserna på skolan har också börjat. Vi kommer fortsätta samtala kring hur? och på vilket sätt? vi i förskoleklassen ska ta oss an detta pedagogiska verktyg. Spännande med ännu en utmaning!

Varför är din iphone så stor?

IKT-användandet i förskoleklass.
Jag arbetar i en förskoleklass där vi använder Ipad och dator främst som ett av många verktyg för att ge barnen varierade upplevelser och inlärningsmodeller. Vi har tre Ipads på 18 barn och barnen samarbetar ofta två och två då de använder dessa.
De appar som vi i första hand använder under förskoleklass tiden är följande:
Matte appen "Fingu", Här tränar barnen antalsuppfattning bla genom att se antalet frukter på skärmen och därefter trycka rätt antal med fingrarna.

Appen:"Skriv & läs" Detta är en helt ny app för oss och vi tänker använda den för att skriva egna sagor. Här uppmuntrar vi barnen att arbeta två och två.

"Puppet pals" är en app där barnen gör egen "dockteater" även här arbetar de två och två och fantiserar ihop olika sagor. Något som barnen visar uppskattning inför. Dessa sagor har vi även visat på storbild inför övriga kompisar.

Då jag läste rapporten " Varför är din ipad så stor?" (se länk nedan) fick jag följande funderingar:
Varför känner jag mig lite obekväm inför användandet av IKT? Vad hindrar mig?
Det jag har kommit fram till är att jag tror att det är svårt att använda ex ipad eller att göra en presentation på datorn. De senaste dagarna har jag (tack vare mentorsutbildningen!) tvingat mig själv till att göra en presentation på datorn och upptäcker till min förvåning att det gick hur bra som helst! Lätt var det också ;-) En ny erfarenhet som jag dessutom fick dela med mig av till kollegor. Kul!
När det gäller att använda ipad och nya appar så är motståndet fortfarande lite tufft, men jag tänker mig att jag ska lära tillsammans med barnen. Barn kan mycket och de har inte den "rädslan" för ny teknik som jag känner att jag har. Detta kräver lite mer tid och jag måste tänka att vi gör det tillsammans. Jag,som pedagog, behöver inte kunna allt innan utan vi upptäcker tillsammans barnen och jag. Det ska bli riktigt kul att testa appen Skriv & läs!


http://www.erikaolsson.se/files/varfor-ar-din-iphone-sa-stor.pdf

"Professionell vägledning-med samtal som redskap" Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa

Jag har just läst ut boken ”Professionell vägledning- med samtal som redskap”. Denna bok tycker jag var mycket bra då den belyste olika sätt att vägleda genom samtal.

Författarna nämner olika faser i samtalet- faser som inte alltid är strikta utan kan ibland ses som en slingrande orm.

Samtalsmodell med tre faser: 

Fas 1: Samtalsledaren ställer öppna frågor, lyssnar tålmodigt och aktivt, ger adepten god tid att tänka över frågorna. Samtalsledaren försöker förstå adepten. Anpassar språk och tempo efter adepten. Avslutar med att sammanfatta- kvittera samtalet.

Fas 2: Samtalsledaren försöker vidga adeptens perspektiv och får honom/henne att se möjligheter eller hinder som han/hon ej tidigare sett. Här behövs ”fingertoppskänsla” och god självkännedom samt kunskap om andra människor. Även metoder som vidgar perspektiv. Samtalsledaren och adepten sätter upp realistiska, konkreta mål tillsammans. Viktigt att det är adeptens egna mål!

Fas3: Adepten och samtalsledaren gör en handlingsplan. Adepten har ansvaret att godkänna planen.Viktigt med konkreta överenskommelser som kan utvärderas.

För att samtalet ska bli så bra som möjligt krävs vissa färdigheter hos samtalsledaren.

Färdigheter i fas 1: Samtalsledarens förmåga att: 

-lyssna

-omformulera

-sammanfatta

-respektera och

-härbärgera den andres version

-ställa frågor

-vara tydlig

-vara specifik

-inleda och avsluta samtal.

Alla utifrån sina förutsättningar och sina utgångspunkter kan utveckla sin förmåga att lyssna! Författaren uttrycker det så här: ”Jag lånar ut mitt öra” något som jag tycker är en bra beskrivning och tanke.

Färdigheter i fas 2:

Arbetssätt:

-sammanfattning ur vägledarens perspektiv

-verbalisering

-konfrontation

-utmaning

-listning

-visualisering

-rollspel

-information.

Färdigheter i fas 3: utöver de tidigare färdigheterna:

-spåna

-inventera

-formulera delmål

-utvärdera

-avsluta

Oavsett vilken typ av metod man använder så måste den passa adepten för att ge resultat. Något som jag tycker är jätte viktigt! Att anpassa samtalsformen och arbetssättet utifrån adeptens behov.

Då det gäller val av arbetssätt i fas 2 så känner jag mig tveksam till rollspel. Tror inte att jag i första hand kommer att använda det arbetssättet. Jag reflekterar över varför jag känner så och tror att det beror på mina egna, lite obekväma upplevelser kring rollspel... Detta är nog en utmaning för mig! :-)

I boken nämner även författarna följande:

"Den som är mentor ska förutom erfarenhet av yrket också kunna samtala, vägleda, ge stöd och ställa krav som leder till utveckling hos de personer/grupper som de arbetar med". Här fastnar jag för orden "ställa krav som leder till utveckling". Hur gör jag det på bästa sätt?Detta får jag fundera mer på... Det känns viktigt att ge och ta i samtal med adepten och att vi tillsammans gör resan!

Professionellt förhållningssätt innebär enl Ulla Holm (Empati- att förstå andra människors känslor 1985,1987) ”..att den professionella ska ha kunskaper inom sitt område, ha självkännedom samt ha förmåga till empati”

I professionella samtal bör man kunna skilja mellan sympati, där den egna känsloupplevelsen är det centrala, och empati, som innebär att den andres upplevelsevärld står i fokus både för adepten och samtalsledaren.

Att inte bli för mycket känslomässigt engagerad utan öppna upp lite grann (Jag tänker "duschkabinen" som Helena Pokka pratade om) och hålla en professionell samtalsnivå. Spännande! Nu känner jag att jag måste ut och praktisera den teori jag läst!

Föreläsning Helena Pokka "Det svåra samtalet"

Jag har fått förmånen att lyssna på Helena Pokkas föreläsning om ”Det svåra samtalet”. H Pokka sprider en värme genom sin utstrålning och får mig att lyssna. 
Vad är det som gör att jag lyssnar till varje ord hon säger? 
Jag tror att det bla beror på att hon förmedlar en känsla- en känsla som får mig att må bra. Denna känsla är något som jag tar med mig. Hur kan jag förmedla närvaro och värme i de samtal jag hamnar i, oavsett vilken typ av samtal det är?
H Pokka gör en liknelse kring en duschkabin som omsluter vår kropp. Hur mycket öppnar du dörrarna för att släppa ut känslan/ medkänslan i samtalet? Jag har funderat över liknelsen och tänker så här: För att vara professionell i samtalet behöver jag kunna hantera mina egna känslor, att öppna upp lite grann och visa medkänsla. Det innebär inte att jag håller med om allt utan att jag kan förstå hur han/hon känner/ tänker. Att visa en förståelse och respekt men framför allt lyssna!

Vad är det svåra samtalet för mig? Jag tycker att svåra samtal är samtal då jag möter människor som jag uppfattar aggressiva eller hotfulla, men även samtal där människor försöker utöva makt med hjälp av tuffa argument, och otrevliga ord.
Det är viktigt att jag inte går in i min egen starka känsla och blir självupptagen utan att jag lyssnar och försöker förstå den andre.

Det viktiga i det svåra samtalet är att visa respekt för varandra, att förmedla lika värde även om man har olika syn på saken. 
”Behandla andra människor med lika värde, inklusive mig själv” är några av de visdoms ord som jag fick med mig från föreläsningen.

”Allt verkligt liv är ett möte”

                                                                            (Buber)

Frågeställningar Inför Webbinariet 140211

Hur kan ni hjälpa adepten att pröva alla delar?

Det är viktigt att göra upp en plan över områden som vi behöver samtala och reflektera kring, personligt, yrkesmässigt och socialt. Här ser jag skolverkets kompetensprofil som en grund.

Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med? 

Jag kan bidra med många års erfarenhet i yrket och kunskap kring handledande samtal. Det jag vet med mig är att jag behöver lyssna mer i samtalet så att det blir en dialog där vi båda har del i samtalet. Jag har också kunskap och erfarenhet att leda både barn och vuxna.

Vilka är dina egna förväntningar? 

Jag ser fram emot att möta adepten som kollega med unika erfarenheter. Att få tid att samtala kring dilemman som han/hon möter. Jag förväntar mig att jag får lära mig massvis tillsammans med adepten/kollegan.

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med

adepten?

Detta får jag göra i samråd med min rektor. Det bästa hade varit om det fanns gemensamma riktlinjer i Mölndals stad gällande tidsaspekten.

Kan du vara långsiktigt engagerad?

Detta ser jag som en förutsättning i mitt mentorskap både för mig och adepten. Ett måste helt enkelt.

Vilka hinder/ dilemman kan ni se i detta uppdrag?

Det svåraste skulle vara om inte den ömsesidiga respekten fanns mellan adept och mentor.Att samspelet skulle vara ojämnt och tilliten inte skulle finnas. Detta anser jag vara ett måste så att lärande och utveckling sker. Bedömningsaspekten kan vara lite ovan samt om inte tid för handledning avsattes.

"Mentorskap i skola och förskola" Y Ståhle och A Bronäs (red)

Kap 1 handlar om introduktionsperioden s.13

Introduktionsperioden ska omfatta minst ett läsår. Under denna period ska läraren eller förskolläraren introduceras till yrket med hjälp av en mentor. Rektorn ska bedöma deras lämplighet utifrån, kunskaper, färdigheter och förhållningssätt gentemot barn, elever, föräldrar och kollegor.
Skolverket har tagit fram en tydlig kompetens profil som används som stöd vid bedömning.
Syftet med introduktionsperioden är att:
1.Ge stöd på ett yrkesmässigt, personligt och socialt plan.
2.Stimulera till professionell utveckling
3.Bidra till att skapa en trygg och utvecklande arbetsmiljö för läraren och förskolläraren
4.Utveckla lärarens och förskollärarens förståelse för skolan och förskolan som arbetsplats samt för dess roll i samhället. (Skolverket, 2011, s.1.)

Introduktionsperioden ska underlätta yrkesanpassningen och inte vara en förlängd lärarutbildning. Den nyexaminerade läraren ska visa att han /hon kan omsätta sina kunskaper i praktiken.
Läraren ska visa ett tydligt ledarskap och ha en tydlig, lyhörd och tillitsfull kommunikation med barn och elever.

Rektor eller förskolechefer ansvarar för att en plan görs över introduktionsperioden. Mentorn bidrar med underlag genom att lyfta fram den nya läraren/ förskollärarens utvecklingsbehov.
Mentorn måste ha en god relation och kunskap om den nyutbildades erfarenheter och kompetenser.

Dokumentation: Rektor och förskolechefer förväntas dokumentera sina observationer, samtal och bedömningar. Detta gäller även mentorn. Rektorn och förskolechefen ska vid minst tre tillfällen göra en bedömning om den nyutbildades lämplighet.

Mentorn måste få tid avsatt för att kunna genomföra sitt uppdrag. Mentorn förväntas engagera sig regelbundet, reflektera tillsammans med den nyutbildade samt samtala utifrån de olika dilemman som adepten tar upp.
Mentorskap handlar om ömsesidig respekt för varandras unika kompetenser! Förtroende och tillit mellan parterna!

Nätverk mellan mentorer är bra för att utveckla och ge stöd åt mentorsrollen. I dessa nätverk kan man som mentor bolla ideér med varandra, något som jag tycker verkar mycket bra, då mentor rollen är ny för många av oss.

Kapitel 2 handlar om att bli en professionell lärare och vad det innebär s.34

Frelin(2012) menar att professionalitet är ett vidare begrepp än kompetens eftersom professionalitet också har med omdöme att göra. Lärare måste välja handlingar utifrån specifika situationer och då använder de sitt omdöme. Förmågan att bygga relationer är grunden för lärararbetet- relationer som underlättar barnens lärande sk undervisningsrelationer. En lärare beskriver detta så här:

”Man ska inte vara som en kompis men ändå naturlig, inte som en förälder men ändå vuxen, inte privat men personlig och inte som att umgås på fritiden men ändå ha en nära relation.” (Frelin, 2012:43)

Samspelet och interaktionen mellan elev och lärare är viktigt i undervisningen- här skapas en positiv och avspänd lärande miljö.Jag kan se paralleller mellan elev-lärare, lärare-metor då det gäller vikten av att skapa goda relationer och lärande miljö. Även vikten av att vara professionell i våra olika roller.

Kapitel 3 handlar om relation mentor och nyutbildad kollega s.65

Relationen mellan mentorn och den nyutbildade kollegan bygger på ömsesidig respekt.  Förhållandet är inte helt jämlikt eftersom den nyutbildade är i beroendeställning till mentorn. Därför är det ännu mer viktigt att man som mentor är lyhörd för den nyutbildade och ser denne som en unik kollega.
Samtal och dialog med den nya kollegan. Mentorn kan ställa sig frågan ”Talar jag till eller med min nya kollega?” ”Tillåter jag den andre att utmana mig i samtalet?” (s.69)

Ovanstående frågor tycker jag är intressanta. Hur gör jag i samtalet? Hur ser min dialog ut? Allt för ofta hamnar jag i samtal där dialogen inte är i fokus. Det är så lätt att ge råd, tala om vad man själv tycker och tänker istället för att öppna upp och låta den andre utmana mig i samtalet så att samklang uppstår.
Sociala band byggs upp i kommunikation menar Thomas Scheff (Scheff, 1997) Dessa sociala band finns mellan människor som kommunicerar med varandra. Sociala band är det kitt som förenar oss med omvärlden och det som gör oss till sociala varelser enligt Thomas Scheff. Allt vi uttrycker i kommunikation med andra människor påverkar de sociala banden. När dessa band byggs så blir relationen stabilare än tidigare. Hur vi talar med och till varandra har stor betydelse för de sociala banden mellan oss.

Kapitel 4 Om mentorskap och professionsutveckling i förskolan s.87

I detta kapitel fastnar jag främst vid tanken kring mentorns roll, att vara den som stöttar, lyssnar och bygger förtroendefulla möten där adepten kan känna sig trygg i att det som sägs mellan adept och mentor stannar mellan dessa. Detta ser jag som oerhört viktigt. Författaren nämner också att adepten har ett eget yrkesansvar- där han/hon har ansvar för vad som tas upp i samtalet med mentorn. Jag tycker återigen om tanken att vi tillsammans gör introduktionsåret meningsfullt. Både adepten och mentorn har ansvar för att det sker ett lärande och en utveckling på det yrkesmässiga, personliga och sociala planet. 
I texten står det att mentorn måste guida men inte ta kontroll över adeptens handlingar
(s103). Adepten måste visa sin vilja att ta ansvaret för sina handlingar.

Följande kapitel handlar om Introduktionsåret- ett kollegialt utvecklingsarbete.

Här tar jag en liten paus för tillfället ;-)

Samtalsfärdigheter fortsättning...

De följande kapitlen i boken tar bland annat upp olika slags samtalsfärdigheter så som att medla mellan parter, förändra med jag-budskap, ifrågasätta och konfrontera.
Det jag vill lyfta fram är att aktivt lyssnande, tajming, öppna frågor, tydlighet samt användandet av ett enkelt språk är några av de ingredienser som ligger till grund för ett bra samtal. Respekt och förtroende för varandra är också oerhört viktigt. Dessa färdigheter nämns vid upprepade tillfällen i boken. 

Hur gör man då för att skapa en god relation i samtalet? 
Jag tror att det är viktigt att medparten känner att jag är genuint intresserad av vad han/hon har att säga. Detta kan jag visa just genom att lyssna aktivt, ställa nyfikna frågor, tänka på mitt kroppsspråk samt visa empati.

Vissa samtal är vägledande, dessa läser jag om i kapitel 10. Vid vägledande samtal krävs sakkunskap. Vägledaren tar reda på vem hon möter, vilka förutsättningar samt vilken ambitionsnivå den personen har. Starta samtalet med att lyssna aktivt. Här nämns den sk "Sokratiska dialogen" dvs växelverkan av frågor som klargör medpartens resonemang- dessa gör så att samtalet blir ett samarbete. Största fördelen är att medparten ges initiativet i samtalet och i sitt liv, något som går förlorat när vägledaren instruerar. Vägledaren ställer frågor som medparten kan svara på och problemet beskrivs så konkret som möjligt. I vägledande samtal kan råd ges i fyra steg: 1) medpartens bild, 2) en gemensam bild, 3) medpartens förslag, 4) gemensamma förslag på lösningar. Målet med de fyra stegen är att komma fram med så många förslag som möjligt utan att stanna upp och värdera dem. Målet är också att medparten är aktiv. Förslagen rangordnas utifrån för och nackdelar. Denna samtalsmodell tar tid men medparten känner sig aktiv, ansvarstagande och accepterad. Målet med dessa motiverade samtal är att visa medparten vad den vinner på förändring.

Hur ska man nu träna dessa olika samtalsfärdigheter? 
Rollspel är ett alternativ som nämns i boken. Här kan man träna en färdighet i taget exempelvis aktivt lyssnande, spegling, öppna frågor. Då vi har tränat rollspel på utbildningen så har jag känt mig lite obekväm. Jag tycker det är svårt att "få till " de rätta frågorna. Känns inte alltid helt bekvämt men jag vet att övning ger "samtalsfärdigheter". Jag får helt enkelt ta till mig orden i kapitel 12:

" Färdigheten behöver inte kännas bra för mig, däremot för den jag samtalar med." 

Dessa ord får avsluta min sammanfattning och reflektion över boken "Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap" av Erik Rautalinko.
En bok som jag tycker har gett mig ännu mer "kött på benen" då det gäller samtal.

Nu ska jag fortsätta praktisera dessa samtalsfärdigheter tillsammans med min lärarstudent de kommande veckorna. Det ser jag fram emot!

Tankar kring boken"Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap",Erik Rautalinko

Boken har, som jag tidigare nämnt, gett mig många tankar och funderingar. I samtalet ser man inte allt, man vet inte alltid hur den andre uppfattar det som sägs. För att samtalet ska bli riktigt bra och givande för båda parter krävs vissa samtalsfärdigheter. Dessa färdigheter är något som kan utvecklas över tid och tar tid att erövra. En av de viktigaste samtalsfärdigheterna är att kunna lyssna. När man lyssnar aktivt ger man signaler till medparten att man är intresserand av vad han/hon har att säga, att personen är viktig och betydelsefull. Detta i sin tur stärker samhörigheten och en god relation kan byggas upp. Något som är viktigt i rollen mellan exempelvis mentor och adept.

I kapitel 2 beskrivs olika sätt av aktivt lyssnande såsom enkel uppmuntran (ögonkontakt, nickande, öppet och vänligt kroppsspråk) direkt uppmuntran ("Stanna inte jag vill höra mer....") Spegling (Med egna ord återberätta vad medparten sagt utan att värdera), sammanfatta ( bra så att båda parter uppfattat samtalet på samma sätt). Det viktigaste är att variera lyssnandet så att medparten känner att man är genuint intresserad.

Kapitel 3 handlar om att bemöta kritik. Detta är ett område som, enligt mig, inte alltid är så lätt. I boken står det att "Kritik är nyttig om den ger insikt och kunskap att förändra något". Att få kritik om man bett om det är lättare än om man får det oväntat. För att känna mindre obehag bör mottagaren:
1. Lyssna på kritiken, 2. Få den konkret, 3. Ge något  positivt i gengäld till den som gett kritiken,
4. Ta ställning till kritiken och 5. Ta upp eventuella invändningar eller godkänn.
Åter igen är det viktigt att lyssna på synpunkterna. Man bör också minimera försvarställningen,  samtalsfärdigheterna är oerhört viktigt i detta läget.

Det finns många olika samtal som kräver olika färdigheter. I samtal där man ska ge svåra besked är tajming viktigt. Att välja rätt tillfälle, att lyssna samt att inte tveka när man berättar något svårt. Det är viktigt att man ger besked i avskildhet, att man har tid och är tydlig i sitt budskap så att missförstånd minimeras. Vid svåra besked kan tystnad uppstå, vänta in medpartens reaktion och frågan "Vad tänker du på?" kan vara till hjälp. "Empati i ett samtal gör lyssnandet äkta" (Rogers) läser jag i kapitel 4. Mycket tänkvärt, men jag ställer mig frågan "Hur mycket empati ska jag visa, så att jag fortfarande är professionell i min samtalsfärdighet?" Jag tror att man visst kan kombinera empatin med professionalitet, men även detta kräver träning som så många andra färdigheter.

Detta var en del av de tankar jag fått i de 4 första kapitlen , jag återkommer med mer!